Jag vill bara passa på att tacka alla som röstat på oss till tävlingen årets matbloggare. Även fast vi inte vann så är både jag och David enormt tacksamma för att ni tog er tiden att ge oss en chans. Ni är alla värda en kram och jag ska personligen ge er alla en kram en vacker dag.
En annan sak jag måste ta upp är hur bra David skriver. Det är en ära att få ha en matblogg tillsammans med denna stiliga, smart, välartikulerande man.
--------------------
Varje torsdag sedan skolan började i Augusti har jag och min polare Mike rest Alexandria runt för att leta efter den mest utsökta pizzan.
Regeln vi satte upp var att det måste vara ett pizzaställe, därför räknas inte bensinmackar & restauranger (för ärligt talat, vem har råd att äta där?): Vi bestämde oss också för att köra den klassiska amerikanska sägnen "Go big or go home" och beställde bara dem största pizzorna som fanns tillgängliga.
Därför presenterar The Mated Chef nu:
Björn Walters fantastiska resa genom Alexandrias pizzerior:
Papa John's Pizza:
 |
| John Schnatter aka Papa john |
Vår resa började med att vi inte riktigt visste vad vi skulle äta den första dagen. Ingen av oss var sugna på tacos, hamburgare lockade inte, vi hade inte riktigt pengarna för något dyrt så efter tags tänkande insåg vi att pizza var svaret på livets stora fråga. Men vart skulle vi äta? Båda hade tröttnat på Pizza Ranch efter att varje vecka i två månaders tid ätit buffé där och vi kände att det behövdes en förändring. Det var då jag med mitt intellektuella sinne mindes hur jag och min familj delat på tre familjepizzor på Papa Johns i Orlando, FL (det tog bara tre dagar med pizza till varje måltid för att äta upp dessa).
Därför begav vi oss iväg till pizzerian längst bort från min bostad.
Detta ställe hade givit en klaustrofobiker mardrömmar i tre veckor, det var riktigt trångt och det rymdes knappt 3 besökare där inne. Men när vi väl kom in och fick beställa fick jag se återse ett kärt ansikte:
Min gamle polare Ande från min matteklass. Han som bjöd mig på alkohol på min födelsedag så jag gick in i en glasdörr. Vi beställde den klassiska X-Large pizzan och han kollade på oss två beniga getter och frågade om vi menade allvar. Självklart gjorde vi det, vi var ju två seriösa personer. Efter 15 minuter fick vi våran pizza och drog hem. Den var lika vacker som Veronica Maggio utan hennes make och son.
Vad fick pizzan för betyg? Ja dags för Pros och Cons!
Pros:
 |
| Vacker va? |
1. Man får en gratis vitlöksdipp & en gratis fefferoni när man köper pizza här.
2. Köper man av Ande får man två vitlöksdippar & cirka 56 fefferonis extra.
3. Priset. Vanligtvis: $10. Med Andes rabatt: $8.
4. En av dem bästa pizzorna jag ätit (Mike tyckte den va sådär) & dippen gör pizzan fantastisk.
Cons:
1. Det tar cirka 10min innan deras maskin kan läsa några kort, så man får oftast stå där länge om man inte har cash på sig.
2. Ej gångavstånd då det ligger på andra sidan stan.
3. Väldigt flottig.
Betyg:
4.5 vitlöksdippar av 5 möjliga.
Dominos:
Efter tre veckor på Papa Johns ville Mike att vi skulle prova Domino, så sagt och gjort åkte vi in till mitten av stan för att prova på ett nytt ställe. Ska sanningen fram (
Vill du ligga med mig?) så var jag väl inte så pepp på stället, hade hört rykten från andra polare om att stället skulle vara värdelös och det var även ett klipp på
The Simpsons om att Dominos inte hade så hög klass. Men eftersom jag alltid varit så öppensinnad bestämde jag mig för att ge stället en chans. Sagt och gjort drog vi dit. När vi öppnade dörrarna till pizzapalatset blev jag minst sagt överväldigad. Om Papa Johns var en grotta var Dominos ett öppet fält. Det fanns knappt några bord och det hade nog gått att hålla Big 4 konserten här inne.
När vi väl skulle beställa betjänades vi av en sunkig 25+are som luktade väldigt annorlunda. Efter att ha betalat det ynka priset av $10 drog vi runt stan innan vi hämtade upp pizzan. Dock var det mycket trevligare att hämta upp pizzan, detta eftersom en riktigt snygg 18+are kom ut med den till mig. Så kanske dags att summera Dominos erfarenheten?
Pros:
1. Snygg kvinna, hon kan gå långt, hon vet hur man delar ut pizzor.
2. Priset var lika som på Papa Johns, dvs 10dollar. Bra deal.
3. Det tog bara 5min att fixa pizzan.
Cons:
1. Killen där, nej tack.
2. Själva pizzan var inte så fin, pepperonin smakade bara fett & baconet smakade uppvärmt.
Betyg:
2.5 snygga kvinnor i kassan av 5 möjliga.
Pizza Hut:
 |
| Det är insidan som räknas! |
Tredje veckan var det dags för pizzans Peter Forsberg. Alla har ju hört om Hutens framgångar men håller kvalitén verkligen den samma som den gjorde under slutet av 90-talet? Min amerikanske vapenbroder och jag valde därför att bege oss till den näst-närmsta pizzerian. Men det var just här som den internationella duon mötte sitt första problem. Dem störta pizzorna Huten hade var 14 inchare, det innebar att jag och Mike bara skulle få 4 bitar var. Hur skulle detta sluta? Efter att ha betalat drog vi hem för att lira lite NHL medan vi väntade in 25 minuter(!). Efter en timme av spännande matcher åkte vi och hämtade den mysiga pepperoni pizzan. Betyg på pizzan? Ja tack.
Pros:
1. Pizza Hut får nog priset för stiligast insida, allt var verkligen uppbyggt som en restaurang! Man fick stå på ett visst ställe innan man blev visad till ett visst bord (detta gällde dock inte mig och Mike).
2. Det godaste jag ätit sedan Papa Johns, hade pizzan varit en hockeyspelare hade det varit en Peter Forsberg under hans säsong i Philadelphia/Nashville eller Mattias Sjögren under hans säsong i Färjestad förra året.
3. Inte flott alls!
Cons:
1. Inga 16inchare.
2. Priset, $10 för en 14, är inte den bästa dealen.
3. Väntetiden var ganska kännbar, trots att vi glömde pizzan p.g.a. hockeyn.
Betyg:
3.5 NHL12 matcher av 5 möjliga.
Papa Murphy's:
 |
| Såhär såg vår pizza ut... |
För två veckor sedan bestämde sig vårt gäng att vi skulle göra en all nighter med alkohol & pizza (varför en all nighter? Alla utom jag skulle åka till ett Zoo i Minneapolis klockan 6 på lördagsmorgonen så dem kände att de kunde dygna... ingen bra idé). När det var dags att välja pizza var Eddie väldigt bestämd. Det skulle bli en familjepizza på hans favoritställe. Nog var det väl en familjepizza, vi var 5 personer som åt och det fanns ändå pizza åt mig till frukost dagen efter. Även fast kvällen var väldigt trevlig med promenader, omegle, gitarrspelande, FIFA & utspårningar höll väl inte pizza högsta klass. Kanske var det just Papa Murphy konceptet som inte föll oss kritiker i smaken, där pizzan är "Take n' bake" då man själv får slänga in den i ugnen. Kanske var det för att det var en calzone variant. Kanske var det för att vi åt pizza på en fredag (ack och ve, hemska tanke). Då öppnar vi upp för betyget:
Pros:
1. Storleken, så mycket pizza har jag aldrig sett i hela mitt liv. Skulle kunnat få bort svälten i Afrika två gånger om.
2. Priset, $14 bara! Det är verkligen detta som är problemet med USA. Om något som är extra small kostar $7, kostar extraextra large bara två dollar mer. Då väljer man ju självklart extraextra large även fast man måste äta det i fyra dagar också.
Cons:
1. Definitivt sämsta pizzan jag ätit. Höll väldigt låg klass, och anledningen till att jag åt resterna till frukost var att jag var lite "trött i huvudet" efter alkoholen.
2. "Take n' bake" formatet. Visst, det kan vara bra om man ska förbereda en "fin middag" och säga att man lagat pizzan för hand, men som nu när vi grabbar skulle må behövde vi först vänta 15minuter för att få pizzan och sen ytterligare 21minuter (plus uppvärmningstid av ugnen) för att kunna få äta.
Betyg: 1.5 flaskor absolut vodka av 5 möjliga.
Godfather's pizza:
 |
| "I'll give him a pizza he can't refuse" |
Gudfadern part I och part II är två av världens bästa filmer genom historien, så hur skulle en pizzeria med samma namn kunna slå lika högt? Det är sannerligen att slå på stort.
Vi skulle egentligen ätit här förra veckan, men Mike handlade på Papa Johns istället. Detta var dock inte sista gången Mike skulle tabba sig. När vi väl beställde så sa han "gold crust" istället för den tjocka botten vi jämt använt oss av. Detta kostade oss $2 extra.
Men trots, Mikes fiaskon så var Godfather's fantastiskt gott. Slår till och med Papa John's! Dock var inte allt perfekt...
Pros:
1. Som jag sa innan var det den godaste pizzan i stan, punkt slut.
2. Väldigt italiensk stämning, förutom musiken som spelades där inne.
3. Pepperonin var väldigt kryddig och man kunde känna vilken energi som lagts ner på pizzan. Kvalité för kvantitet som sagt.
Cons:
1. Priset... $17... endast rika har råd att äta där. Drar nog hellre till Papa John's och betalar $8 mindre.
2. Definitivt kletigaste pizzan, fettet bara rann, dem behövde till och med ha ett extra skydd under pizzan så inte fettet skulle förstöra botten.
Betyg: 4 Marlon Brando som spelar Gudfadern av 5 möjliga.
Bonus:
Pizza Ranch:
Nog för att vi inte besökt pizzerian sedan september, men jag kände att en del av mig själv behövde få skriva ut om det. Det är ändå en viss kärlek jag känner för detta ställe. Varenda onsdag under vårterminen och varje onsdag till september under höstterminen käkade jag och tysken buffé där (även Mike dem tre sista gångerna) och det var verkligen något att längta efter. Man betalade 9 dollar och fick äta och dricka hur mycket man ville. Fanns inte pizzan man ville ha gjorde de en sådan och man fick alltid första biten. Det var även trevlig personal som gjorde allt för att man skulle trivas. Jag kan faktiskt sakna att inte gå dit men sedan var vi väldigt trötta på maten också. Kanske en nystart i vår?
Pros:
1. Bufféidén, väldigt läckert måste jag säga. Det var lite av en utmaning för mig och tysken att klämma i oss så många bitar som möjligt. Jag tror vårt rekord låg på 28 tillsammans (dock hade vi skippat frukost och lunch den dagen).
2. Variationer, man kunde skapa galna pizzor, prova en bit, sen inte äta något mer. Min favorit var Beedjorno special - Pepperoni, Garlic Sauce, Canadian Bacon & Bacon.
3. Det var ett väldigt fint ställe att äta på.
Cons
1. Vi åt därför mycket och tröttnade, sedan kanske inte kvalitén va så bra.
2. Många galna pizzor, men klassiker som pepperonipizzan tog jämt slut. Så man satt ofta och vänta på något gott.
Både pro & con:
1. Priset: $7.5 dollar för lunchbuffén, $9 för middagsbuffén. Bra om man äter mycket, men tänker efter kan man få 10 slice:ar för 10dollar på andra ställen.
-----------------------------
Vi kommer nu istället börja testa hamburgerbarer i stan (Mac D, BK, DQ, listan kan göras lång) och vi får se ifall det kommer upp på bloggen. Fast det kommer inte starta fören om 2 veckor, nästa vecka ska jag och Mike göra en egen pizza och se om vi kan slå dessa ställen.
Matbloggen har även lite andra planer på inlägg och jag hoppas ni fortsätter läsa så vi kan uppnå världsherravälde tillsammans.
På återseende sötnosar <3
