måndag 27 februari 2012

The Mated Chef undersöker: Att hantera dina lökar


Nu vet jag att minst hälften av er som klickat in för att läsa, förväntade er en stor bild på ett par bröst och hur man hanterar dem. Tyvärr måste vi göra er besvikna och säga att ni trodde fel, men om det finns nån som vill ställa upp på en sån underökning så mottager vi gärna bidrag med omedelbar verkan.

Nej det vi menar är att vi ska undersöka/lära ut är hur man ska hantera och hacka lök på ett bra sätt! Många tar bara fram en lök och ser inte ens om det är ett mjölpaket dem hackar, och slänger sedan ner den i pannan.
Dessa delikatesser har precis som skunkarna och giftiga fiskar ett försvar mot att bli uppätna genom att smaka eller lukta lite starkare(äckligare). Och det är just denna smak och försvar vi lärt oss att älska, hur det går till vette fan då vi inte steker skunkar speciellt mycket i pannan...
Det är just när man börjar sticka kniven i löken som man får tårar (för vem blir inte sur över att få en kniv i sig?!) och är dess försvar mot att vi gör som vi vill mot den. Innan dess är den helt harmlös.
För att minska chanserna att få tårar i ögonen kan man förbereda löken genom att ha den i kylen så den är kyld så att säga, samt att skölja den innan du hackar den.
Här kommer därför enkla steg hur man skär och hackar en lök!

Det du behöver är:

En fin lagom stor och rund lök och skärbräda
En vass kniv
Plåster, gasbinda, plåstertejp och resorb

Cyklop eller simglasögon






Gör så här:

Börja med att ta en resorb ifall du är bakfull. Precis som med bilar ska man inte använda en kniv inom 12 timmar efter att man druckit, då man kan lätt bli av med ett par fingrar eller andra utstående kroppsdelar.
Sätt sedan på cyklopet för att motverka tårarna som kan uppstå från löken, och man gråter mer än en flicka i tonåren över att ha missat Nickelodeon teen choice award.

Börja med att skära bort rotfästet och toppen på löken, och sen ta bort yttersta lagret och skalet. Man kan även låta rotfästet sitta kvar, då detta kan hjälpa mot tårarna
Skär 3, 4 snitt parallellt med skärbrädan nästan hela vägen mot rotfästet
Skär nu snitt på andra ledden istället mot roten igen, nästan hela vägen igenom. Använd knogarna för att styra och luta kniven mot, istället för att förlora några fingrar om du styr med dem

Skär nu löken på andra längden. Återigen, använd knogarna, precis som i alla gängslagsmål du varit med om. Vi vet nog vad du gör om kvällarna....
Har du gjort rätt, ska du få fina små lökbitar nu
Efter lite små missöden så avslutar vi nu allt
Finhacka löken sen efter smak beroende på hur smått du vill ha det





Med det så hoppas vi att du lärt dig ett enkelt sätt att hacka lök på, och om något, kanske fått en bättre förståelse varför det är skitsvårt att kunna spela TV-spel med en avskuren tumme som luktar lök.
Ha det gött folket och glöm inte att ta hand om era lökar!

onsdag 15 februari 2012

En ursäkt till folket

Mina vänner, fiender, kvinnor som gillat mig, landsmän, Sixten Jernberg (hunden) och alla ni andra.

Jag vill bara be om ursäkt till er för att min aktivitet varit lika hög som det är stjärnor på himlen (här i USA är klockan 11 på morgonen). Jag känner skam i kroppen för att jag låtit er vänta så länge, och för att jag satt David i denna sitsen att han måste göra 100% på sidan.

Det finns dock en orsak till min frånvaro, skolan tar upp så pass mycket tid.
Folk som känner mig vet att det aldrig varit ett problem tidigare, men då ska ni läsa detta:
Jag läser 23 credits, o 21 är egentligen det mesta man får läsa (3 credits = 3 lektion per vecka, plus 3 timmar utanför för läxor, vilket är i snitt 46timmar skolarbete per vecka, det är alltså nästan två dygn med skolarbete, lägg där till att jag sover cirka 45timmar i veckan, så mer än 4 dygn är borta redan där).

Men jag vet, man ska inte gnälla, finns många som har det värre än vad lilla jag har det. Så jag ber om ursäkt igen.
För att återgälda er tänkte jag också göra en liten klassisk lista om förra veckan:

Veckans mat:
Amerikansk kinamat håller väldigt, väldigt, väldigt hög klass! Därför utnämner jag här med The Great Hunan's Kung Pao Beef till den kulinariska vinnaren.

Veckans besked:
"... and you're now accepted", läste jag i ett mejl från Southwest Minnesota State University.

Veckans fiende till välmåendet:
Hade väl druckit lite för många glas på lördagen, så jag och Porslinsguden hade väl en rätt trevlig diskussion.

Veckans hjälte 1:
Jag hade tappat min nyckel till källaren, och efter två veckor utan att kunna komma ner dit beslöt jag mig för att tala med hon i receptionen. Då hade hon hittat den på parkeringen. Jag är oerhört tacksam och vill krama ihjäl dig.

Veckans hjälte 2:
David Lundberg, en vän som alltid ställer upp.

Veckans pajas:
En viss "polare" som sjunger förskräckligt, stökar ner och snor tjejer.

Veckans förra veckan upplevelse:
Mike och jag återupplevde Super Bowl finalen på Madden, jag vann efter övertid med Patriots och jag måste faktiskt säga att det var nästan lika spännande som den riktiga matchen.



 

-----------------------------------------------------------


Och igår var det ju alla <3s dag och för många var det väl säkert jätteskoj. Men varför sluta vara gulliga och chocka varandra med svarta sexiga underkläder i sängen, bara för att det är ett år kvar tills den dagen kommer igen? Varför inte fortsätta älska, ge och ta från varandra hela tiden? Visserligen så fick vi på matbloggen ingen kärlek i år heller, pga bland annat amerikanska polare som snor bruden från en, och andra orsaker..
Men vi ger er här därför en liten erotisk efterrätt som ni kan bjuda på även ikväll, för att påminna er äkta hälft att ni fortfarande faktiskt lever, även efter alla hjärtans dag.

Mousse Au Chocolat
4 port

100 g mörk choklad 
2 ägg
1 msk socker
2,5 dl grädde
ett par smultron eller jordgubbar

Finhacka chokladen och smält den i en kastrull under omrörning. Låt sedan svalna lite. 
Knäck äggen och separera gulorna från vitorna och häll vitorna i en skål, och vispa runt med elvisp till ett hårt skum. 
Skummet är sedan perfekt när du kan vända skålen upp och ner utan att det häller ut. Om det gör det ändå så är det bara och börja om, din klant. 
Vispa gulan och socker i en annan skål tills det e lite pösigt. Häll i äggulan i den smälta chokladen.
Vispa upp grädden.
Vänd ner 1 msk äggviteskum i chokladen när den svalnat. Fortsätt sedan med resten av äggvitan och vispa ner skedvis tillsammans med vispgrädden. 
Fyll moussen i dessertskålar som du sköljt i kallt vatten. Låt sedan svalna lite i kylen i minst 3, 4 timmar! 
Garnera med bären och dekorera med floursocker.


onsdag 1 februari 2012

In i köttet på dem: The Mated Chef undersöker

"Brave" sir Robin visar sig på styva linan
Idag ska vi ta upp något som vi alla har undrat länge och väl, och därför var det på tiden att någon (läs the mated chef) tog tag i det och undersökte. Det hela handlar om
en av världens mest kända matkreatörer. Denna dynamiska duo som förändrat synsättet på snabbmat och matsmältningens konsekvenser är en av de mest kända "kockarna" i världen (vi påpekar att det inte är jag och Björn), och har charmat varenda unge och hans galna moster i sina äventyr. I ett tillstånd som nära påminner om att dem är ständigt höga, och med ett mod som skulle fått "brave Sir Robin" från Monty Python att påminna om en superhjälte, så springer dessa tecknade hjältar(?) runt och jagar monster(brudar).

Självklart talar jag om Shaggy och Scobby Doo och deras gigantiska smörgåsar som dem tillverkar. Bortsett från monstrena och det ständiga knaprandet på "scobby-kex" (beroendeframkallande?) så är det ju dessa mackor som fascinerar oss!
The Mated Chef undersöker: Mysteriet med Scooby-Doo mackan!

  
Studerar vi smörgåsarna som dem gör, så lägger man märke till 3 saker. Storleken, variationen och flexibiliteten! Dem är alltid minst 1 meter långa, har alla möjliga saker på dem och kan trots allt tryckas ihop och få plats i munnen!
Storleken varierar alltid mellan stora och gigantiska mått i jämförelse med vad deras kistor ska klara av egentligen, vilket i och för sig kan vara svaret varför USA har så många överviktiga barn ? Dem följer bara hur sina hjältar i sin favoritserie äter? Ska nog skriva en uppsats om det...
Variationen är också storartad men oftast finns också ett sorts mönster. Sallad, hela jäkla ostar, skinka, majonnäs, tomater och en massa oliver för att lyxa till det är vanligt på dem. Dem använder nästan allt, och lite senare ska vi testa det.
Sätt att lägga ihop smörgåsar: "the dealer"
Brödsorterna varierar också lite mellan "franskor" och klassiska baguetter vilket visar också vilken variation som rör sig i deras ibland tomma huvuden.
Och trots allt detta på så trycker dem ihop allt likt ett dragspel ner i käften utan till synes biverkningar eller matkoma. Kan detta bero på andra kemikalier i deras kroppar som stoppar dessa biverkningar eller är dem helt enkelt supermänniskor (och hundar)?

Men funkar verkligen detta, eller är detta bara något som funkar på tecknad TV, kan verkligen en hund göra en smörgås helt själv och vem fan har snott min vante?
The Mated Chef undersöker.

I min till synes rumsrena kyl finns lite av varje som ni ser. Alltifrån ost, kaviar, köttbullar, senap, kattmat och bacon till öl, vitlöksås, bearnaisesås och fläskfilé. Vi ska nu testa om det går och göra en sån smörgås som beskrivs och sedan trycka ner den i halsen på mig utan att kvävas eller spy.
En ungkarls kylskåp?
Med hjälp av ett fiberrikt mörkt bröd så satte vi igång. Vi hade ca 30 brödskivor och mellan dessa så blev det lite av varje. Stekt bacon var ett måste, liksom ost, köttbullar, kaviar, prickig korv, tomater, gurka, sallad (annars hade morsan klagat om jag inte tagit med grönsaker) och annat pålägg som jag brukar ha på smörgåsen.
Sen får man ju låta fantasin flöda. Jag hade lite fläskfilé som sagt, samt ölkorv, potatis, ägg, pesto, varmkorv, chilisås och morötter. För att det inte skulle bli för torrt så tog jag lite vitlöksås här och var.
Och som vilken frisk person som helst vet, så har man inte öl eller annan dryck på en smörgås. Men nu är det ju så att vi på matbloggen gillar att experimentera (plus att vi ibland inte är friska), så i mitten lade jag 1 öldränkt smörgås för smakens skull.
Resultatet? En motbjudande smörgås som skulle fått en gris att spotta på den, samt att jag vaknade upp 10 minuter efter att jag med försökt med våld och vaselin trycka ihop smörgåsen och ner i halsen. Om jag kollapsade av smaken eller av att smörgåsen tog upp all ledig plats i käften vet jag inte.

Slutsatsen är att det där går bara och göra i vissa fall i tecknade serier.

Tack för att ni lyssnade!
Delad glädje är halv glädje?