Reflekting av kvalserien + Påsken

Kära läsare, män och kvinnor. Har ni liksom jag firat att Rögle återtagit sin elitserieplats?

Foto: Andreas Hillergren

Det var två år av depression och sorg, men efter att Rögle slagit gnällbältets stolthet och Timrå dissekerade Maslaget så var glädjen tillbaka i vårt avlånga land.

Tänk att ingen av våra tippare lyckades tippa rätt lag som skulle gå upp, även fast många av oss tippade att Timrå skulle gå upp, men bara en av oss trodde på Rögle (Kevin Shakir, må kärleken vara med dig även i dem mörkaste tiderna).
Nog för att Djurgården gjorde ett ruggigt dåligt kval så ska man inte ta något ifrån Rögle som kom från ett förkval och ändå gav allt och lyckades ta den sista platsen. Tappra krigare är det och jag har skrattat gott åt alla som kallat Rögle för bönder, att de hade tur och att man inte var värda det. Men då svarar jag som vi brukar göra här på andra sidan Atlanten:
Haters gonna hate.

--------------

Återigen har vi kommit till en av mina favorithögtider, nämligen påsken. Varför gillar jag påsken, jag menar jag gillar ju inte påskmaten, jag gillar inte heller gult och jag gillar inte att hockeyn tar slut. Däremot älskar jag godis. Finns det något bättre än när priset på lösvikt går ner lika mycket som Erikssons aktier? Min mor berättade för mig idag att vi svenskar äter mest godis i världen och det kan jag faktiskt tänka mig att stämmer. Här i USA äter man inte lika mycket godis som hemma (nåväl, man äter andra grejer som är typ 500 gånger onyttigare och så har man ersatt vattnet med läsk) och man saknar helt och hållet lösviktsfunktionen (eller, jag har faktiskt sett det på få ställen, men det med priser som skrämmer livet ur en). Så är påsken lika speciell här borta? Nja inte precis. Amerikanskt godis håller inte hög klass så där försvann väl den speciella känslan. Sen är man så efter här borta att man firar påsken på söndagen istället för på lördagen som vi fagra svenskar gör.

Eftersom jag har hand om detta inlägget bestämmer jag mig för att bojkotta påskmatsreceptet och istället slänger jag in en top3 lista med godis jag gillar.

1. Haribos persikor

Jag kan skatta mig lycklig, det tyska företaget Haribo har faktiskt godis här borta och priset är ungefär som hemma så livet är fantastiskt. Jag gillar inte riktiga persikor, det är för sliskigt och rinnigt. Däremot Haribos persikor, kan man annat än att älska det?

2. Haribos fruktnappar

Däremot säljs inte fruktnappar och det gör mig förbaskat ledsen. Så det är alltid en favorit när man kommer tillbaka till klassiska Sverige.
Det är lite intressant med att godissmak går i familjen. Fruktnappar är nämligen också en favorit hos min moder och jag vet att min fader också kan tugga i sig dessa (dessvärre är han ett levande sopnedkast också).

3. Hallonlakritsskalle

Detta måste ju vara en favorit bland det svenska folket, jag kollade precis in deras facebooksida och såg att 335 000 person gillade deras sida. Det är nästa 4 % av svenska folket och hade alla dessa följare röstat på hallonlakritsskallen i riksdagsvalet hade man nästan tagit en plats i riksdagen.
Denna klassikern finns inte heller i USA så ni förstår att livet känns tufft ibland för en arbetarklasshjälte som jag själv.

Dem gula är godast.

Nu kanske ni tror att jag hatar allt amerikansk godis, men det är absolut inte sant! Jag gillar både Reese's godissorterna (jordnötssmörsmak), Swedish Fish (Typ som malacofiskarna fast bättre!) och även MnMs. Fast favoriten är definitivt Sour
Patches, vilket är små sura godisar som gör att tungan fräts bort. Riktigt fantastiska och det är nog med dessa jag får sörja att inte napparna och skallarna finns här.

Jag hoppas ni läsare får en trevlig påsk och att ni firat att världens bästa lag gick upp i elitserien.
Har ni några godisfavoriter själva förresten? Hade varit intressant att läsa vad ni gillar att tugga i er. Kom ihåg att det är nu man ställer om vågen till sommartid, det är då man tar bort 10kg och tänk vad man kan må innan den usla vintertiden kommer tillbaka.
Puss.