Lundbärs & Malters del 1

Under vår "fantastiska" gymnasieperiod pratade vår gamle klasskamrat Erik om att David och jag skulle öppna upp egna bryggerier så vi kunde skapa alkoholhaltiga drycker. Nu mer än två år senare har mycket hänt; David har varit stjärna i reklamfilmer och jag har nog blivit far till många barn runt om i världen. Men ingen av oss har ännu startat upp några bryggerier. Det närmaste vi båda kommit ett eget öl är Davids anställning på systembolaget och ölet Walter jag hittade i Estland.

Därför tänkte jag att recensera lite olika ölsorter för att tvätta mitt samvete rent för att jag misslyckats med mitt uppdrag, så nu öppnar vi ölburkarna och kör!

Walter:

Denna estländska lagerbira hittade min kusin Roger för ett par år sedan och jag drack den för första gången under min gymnasietid i en buss där AC:n hade slutat funkat. Eftersom jag var törstig och inte hade något annat fick jag väl hinka i mig denna skapelse. Då brydde jag mig inte så mycket om smaken. Men när jag besökte Estland för att fylla på mitt förråd var jag tvungen att köpa in ett öl som var döpt efter mig. Dock fanns den inte på båten och inte heller i dem klassiska alkoholaffärerna. Så därför fick jag bege mig till Remi 2000 (Estlands version av ICA) där deras hyllor med alkoholhaltiga drycker fick vårt systembolag att framstå som en trång vrå. Efter att ha valt den 7.0% ölen istället för 3.5:an så drog jag och min gamle polare Faxe iväg. Det skulle dock dröja tills en dansbandsvecka, en storebror och en ilsken fasad innan jag fick dricka denna ölen. Trots det fantastiska namnet var ölen ett fiasko (och det var dansbandsveckan också). Av alla maltdrycker jag druckit är nog Walter-ölen det värsta. Min tunga höll på att strypa sig själv och det var inte långt ifrån att jag lade en pizza i gräset. Fruktansvärt vidrigt. Nu var det tänkt att jag skulle sälja mitt öl under den fjärde dagen av veckan, men en fylleinstinkt sa till mig att stanna hemma istället för att bege mig ut så PET-flaskan med två liter Walter så den står fortfarande hemma hos mig. Som ett bra minne av en fantastisk helg, men också som ett påminnelse om att allt inte är så bra som det verkar.

Betyg:
Eftersom det trots allt var så hög alkoholhalt (vilket gör det lättare att bli berusad) så tänker jag inte sätta en 0:a utan istället:
1 fasad av 5 möjliga.

Saku:

Om nu mina minnen inte är så fantastiska med Walter så är mina minnen med kungen av Estland mycket bättre. Här snackar vi en ljus lager som verkligen levererar. Jag tänker genast tillbaka på mina minnesluckor bland skumraskbarerna nere i Tallinn där jag leddes utav en stilig estländska och hennes två arbetarklassvänner. En väldigt tuff kväll där jag förlorade både min ölkärra, tre sakus och min värdighet. Och varför vinkade alla på uteserveringarna till mig egentligen? Bra frågor utan några vettiga svar. Nu kanske inte ölen är den godaste i klassen, men i samband med alla dessa "bra minnen" funkar den väldigt bra för mig. Sen kostade ett flak bara 90kr så det var väl ganska värt det, billigare än ett flak med Coca Cola i Sälen ju!

Betyg:
3.5 strippklubbsbesök i Tallinn av 5 möjliga (den historien sparar vi till senare).

Åbro:

Eftersom ni inte ska tro att jag är en Estlandspatriot bestämde jag för mig att recensera en svensk klassiker. Denna bira började tillverkas i Vimmerby 135 år innan jag och min bundsförvant föddes (om jag har räknat rätt, det är ju egentligen Davids starka sida, jag är mer för samhällsfrågor och skräckfilmer från 20-talet). Varför gillar jag denna ölen då? Jo det är en kombination av dess rika och fylliga smak, att den är småländsk och att den uttalas "Ey Bro" på amerikanska. Detta kan inte riktigt slå fel och därför måste jag säga att det är en av mina favoritbiror på marknaden!

Betyg:
4.5 Eminems som gör reklam för Åbro av 5 möjliga.


Indianölen jag drack i USA:

Jag ber om ursäkt men jag minns verkligen inte namnet. Jag minns bara att det var en lurig indianska på bilden och att det var en sommarspecial med citronsmak, ja ni läste rätt citronsmak!
Det var definitivt det godaste jag druckit i ölväg och det är därför extra sorgligt att jag inte vet vad den heter. Den var väldigt läskande och syrlig för att vara öl, men den var inte så söt att den gick till ciderhållet. Så när jag nu åker tillbaka till USA om en vecka ska jag försöka hitta den och bjuda hem den på en romantisk måltid med tända lite ljus och lite romantisk musik från min Taylor-gitarr. Kan inte bli annat än succé.

Betyg:
5 indianskor av 5 möjliga.

Istället för ett matrecept tänkte jag ge er ett drinkrecept som kan användas på fester, begravningar, möhippor och varför inte som lösning till depressionen som nyligen slagit in? Denna drink sägs ha grundats i New Yorks förorter av dem tunga, hårda, kriminella gängen som var vanliga på 90-talet. Jag väljer därför att kalla den för:

Crack Juice:

Ingredienser:
1 flaska Absolut Vodka.
8 burkar starköl (valfri sort, dock rekommenderar jag Åbro).
2 burkar Sprite (eller Mtn Dew om det finns).
Is.

1. Fyll hälften av en stor hållare med is.
2. Häll in resterande ingredienser.
3. Blanda väl.
4. Drick och njut.

Hoppas ni har tagit åt er av mina välvalda ord och lärt er att man inte ska betala 18kr för 2 liter Walter om man inte vill bli yr snabbt. I nästa inlägg kommer jag ranka Elitserien och Allsvenskan inför nästa säsong och skriva lite vad jag tycker om Lockout-hoten.
Puss och kram.