En fantastisk saga som aldrig verkar vilja dö

Juletid, Hanukkah, och depressionstider för alla män som tvingas följa med sina vackra flickvänner ut och fungera som shoppingvagn, plånbok och ofrivilligt smakråd.

Det är vad som gäller den här månaden: stress, julpynt, julklappshandel, släktfester, nyårsfirande, en och annan kräksjuka, mellandagsrea och en massa springande ut och in för att se om dina juleljus ser snyggare ut än grannens. Men det har inte alltid varit så, det har funnits tider då dessa dagar stod för fler saker som betydde mer för världens folk, istället för att vara betänketid om man skulle ha vita eller röda servetter till julbordet. Boston teparty ägde rum för 239 år sen, bröderna Wright gjorde sin första lyckade flygning för 109 år sen, och slaveriet i USA avskaffades då det trettonde tillägget i konstitutionen antogs 1865. Men det som många svenskar kommer ihåg allra mest som hände under dessa dagar var år 1977 då världen för alltid ändrades…

Det var då den första filmen av sex, som nu blivit nio, och som konstigt nog startade med fjärde som landade i det inte ont anade Sverige.

Filmen ”Star Wars IV - A new hope” hade premiär i Sverige den 16:e december för nu 35 år sedan och gav varje person som såg den, nya fantasier om vad som hände ute i världsrymden.  Pubertetstokiga tonårsflickor fick nya idoler att sukta efter, testosteronfyllda pojkarna nya hjältar att efterapa, och James Earl skapade en av de mest berömda rösterna i filmhistorien men fick aldrig på sig den svarta kostymen med den mest kända respiratorn någonsin påkopplad. Frågor som om det var bättre än Star Trek, hur prinsessan Leia kunde skapa den där frisyren och varför soldaterna går omkring i vita plastprodukter som rustning, när det ändå inte hjälper en blekaste fågelskit mot ett laserskott från fienden, ställdes ofantliga gånger.

Jag vet att för många så är detta inte bland det varmaste som ni har i era hjärtan och har redan börjat kolla vad det är för maträtt, men anledningen till att detta nu kommit upp på tapeten, likt en sur halsbränna efter gårdagens fylla, är på grund av det jag skrev alldeles nyss.  Det har plötsligt blivit nio filmer. För all världens filmkritiker och älskare så är detta en stor händelse då de som köpte upp rättigheterna var inga mindre än Disney. Musse Pigg som tidigare öppnat plånboken och haft sina åtta fingrar i filmer som The Avengers och Pulp Fiction, gjorde samma sak mot Lucasfilms och har nu alltså satt igång hjulen igen för att tömma kassakon som tydligen aldrig kommer att försvinna.

Så vad kan komma att hända med en av Sci-fihistoriens största pengaträd? Kommer George Lucas få kalla fötter och ångra sig? Kommer rymdimperiet resa sig och hota galaxen igen? Får vi se en cameo av Buzz Lightyear någonstans? Kommer Chewbaccas systerdotter finnas med och se ut som om det skulle vara en avkomma till skönheten och odjuret?

2015 vet vi svaret.

Fisksoppa med saffran

400 g torskfilé

300 g laxfilé

½ purjolök

½ gul lök

1 msk smör

1 vitlöksklyfta

1 ½ tsk tomatpuré

1 ½ tsk salt

1 tsk timjan

1 tsk basilika

2 ½ dl torrt vitt vin eller nollevin

1 ½ fiskbuljongtärning

2 dl vispgrädde

1 dl crème fraiche

2 dl vatten

1 paket saffran

300 g räkor

Hacka och strimla purjolöken och den gula löken som en riktig scout som aldrig fått knivbevis.

Smält smöret i en gryta eller kastrull, valet är helt upp till dig själv, och fräs lökarna.

Pressa vitlöken med näven, rör ner lite tomatpuré, salt, timjan och basilika och låt det fräsas lite också.

Tillsätt vinet och buljongtärningen och låt koka lätt ett par minuter.

Rör ner grädden, créme fraiche, vatten och hela saffranspaketet och låt sjuda i 15 minuter, ungefär en hel match på FIFA.

Skär upp den (förhoppningsvis) tinade fisken i små bitar som får plats i munnen, och lägg ner dem sedan i grytan, låt sedan sjuda 7 minuter till. Släng i räkorna sedan och servera varmt.

Dekorera med basilikablad om du vill imponera på flickvännen, farmor eller hunden. Lyckades inte för mig dock.

Festivalsommar och alligatorfärs

Mitt i vintern så lägger vi upp lite sommarstämning för er som sitter och är bittra över vinterns alla nöjen á la uncle Scrooge-style. Ett recept som kom med i senaste goodwill som vi helt enkelt glömt av och lägga upp, vi är ju inte mer än mänskliga (fast rätt gudomliga också för den delen).

Enjoy.

Sommaren är till ända och solen kommer äntligen fram och ger oss ett stort gigantisk och irriterande långfinger i ansiktet, nu när den har gömt sig under hela denna regnperiod till sommarmånader.

Men vad gör det när de flesta trotsat de dystra kalla kvällarna och ruskiga dagarna genom att ha fått sina öron förstörda på en eller annan festival i sommar?! Dessa musikkonvent som fascinerar den nyanlände, oroas över av dennes föräldrar, ger orgasmer till hardcorefansen, och hatas av alla grannar vid skådespelet (eller kanske hörespelet?).

Och det finns ju en sådan stor blandning av dessa att fly till nu för tiden. Vi har Hultsfreds egna festival, Putte som flydde från parken till Mariebergsskogen, peace och kärlek i Borlänge, och way-out-to-the-west-nånting i feskekörka. Men vilken är egentligen bäst? Vilken festival ger oss störst nöje, de bästa artisterna? Vart får vi mest lera på campingen för pengarna, och för att inte tala om mest kärlek i dem alldeles för små tälten om nätterna? Självklart kan det vara svårt för dem flesta att diskutera detta men för mig så är det ett självklart val om vilken som är bäst.

Det är ju dansbandsveckan i Malung.

Börja inte kasta bävrar i trähus eller förstöra min cykel nu igen direkt, bara för att ni tycker jag har fel. För det har jag inte. Aldrig. Någonsin.

Jag säger bara så här. Åk upp dit en vecka, och säg till mig efter den veckan av allsång med gubbar från Sveriges alla hörn, norska milfar som sticker ut handen och bjuder upp till en bugg, förfester i varenda husvagn, dansband som behandlas som rockgudar, öltält i varje hörn, coverband som får dig att vilja dansa på bordet och bardisken, och för att inte tala om den glädje och härliga dialekt som bara kan upplevas uppe i Dalarna. Efter en sådan vecka kan ni få berätta att jag har fel. Men det har jag inte.

Och precis som den delade meningen som finns om festivaler, så har även dagens rätt också en historia där alla vill få säga sin mening och påstå att dem har rätt, helst med en revolver i bakfickan.

Jag pratar självklart om chili con carne som delat familjer, städer och siamesiska tvillingar sen länge tillbaka. Vad ska vara i, vad ska serveras till, varför tusan har du i så mycket etc.

Mindre krig kan starta för att man just har så delade meningar om vad som ska vara i en chili con carne. Men här kommer i alla fall The Mateds Chefs egna sätt som jag fått lära mig.

Ingredienser (för ett rejält storkok)

300 g alligatorköttfärs (går även med annan köttfärs)

1 gul lök

2 vitlökar

1 röd peppar

1 morot

1 röd paprika

200 g krossade tomater

10 cl köttfond

3 msk tomatpuré

400 g kidneybönor/vita bönor/bruna bönor/hoppande bönor/snygga bönor

½ msk chilipulver

Koriander

Oregano

Gräslök

½ msk sambal oelek

Salt & peppar

Ta fram din senaste kurslitteratur och använd den som skärbräda. Finhacka löken, paprikan, röda pepparn på den.

Stek köttfärsen i en djup stekpanna i margarin och salta och peppra efter smak, men tänk på att det ändå ska vara rätt rejält med hetta i rätten sedan! Häll i tomatpurén och rör om den innan du häller i de krossade tomaterna.

Sänk värmen lite och krossa vitlökarna i näven om du är stark (annars med en vitlökspress), riv moroten med dina naglar om du är äcklig, och häll i allt detta, fonden, den gula löken, röda pepparn och paprikan i pannan.

Rör om lite innan du sedan fortsätter med bönorna och sambal oeleken. Fortsätt och rör om på låg värme så det puttrar lite lagom i grytan som uppstått. 

Krydda på med koriander, gräslök, chilipulver och oregano. Servera med antingen ris, lite nachochips och 10 liter vatten, beroende på hur starkt det blev.