Festivalsommar och alligatorfärs

Mitt i vintern så lägger vi upp lite sommarstämning för er som sitter och är bittra över vinterns alla nöjen á la uncle Scrooge-style. Ett recept som kom med i senaste goodwill som vi helt enkelt glömt av och lägga upp, vi är ju inte mer än mänskliga (fast rätt gudomliga också för den delen).

Enjoy.

Sommaren är till ända och solen kommer äntligen fram och ger oss ett stort gigantisk och irriterande långfinger i ansiktet, nu när den har gömt sig under hela denna regnperiod till sommarmånader.

Men vad gör det när de flesta trotsat de dystra kalla kvällarna och ruskiga dagarna genom att ha fått sina öron förstörda på en eller annan festival i sommar?! Dessa musikkonvent som fascinerar den nyanlände, oroas över av dennes föräldrar, ger orgasmer till hardcorefansen, och hatas av alla grannar vid skådespelet (eller kanske hörespelet?).

Och det finns ju en sådan stor blandning av dessa att fly till nu för tiden. Vi har Hultsfreds egna festival, Putte som flydde från parken till Mariebergsskogen, peace och kärlek i Borlänge, och way-out-to-the-west-nånting i feskekörka. Men vilken är egentligen bäst? Vilken festival ger oss störst nöje, de bästa artisterna? Vart får vi mest lera på campingen för pengarna, och för att inte tala om mest kärlek i dem alldeles för små tälten om nätterna? Självklart kan det vara svårt för dem flesta att diskutera detta men för mig så är det ett självklart val om vilken som är bäst.

Det är ju dansbandsveckan i Malung.

Börja inte kasta bävrar i trähus eller förstöra min cykel nu igen direkt, bara för att ni tycker jag har fel. För det har jag inte. Aldrig. Någonsin.

Jag säger bara så här. Åk upp dit en vecka, och säg till mig efter den veckan av allsång med gubbar från Sveriges alla hörn, norska milfar som sticker ut handen och bjuder upp till en bugg, förfester i varenda husvagn, dansband som behandlas som rockgudar, öltält i varje hörn, coverband som får dig att vilja dansa på bordet och bardisken, och för att inte tala om den glädje och härliga dialekt som bara kan upplevas uppe i Dalarna. Efter en sådan vecka kan ni få berätta att jag har fel. Men det har jag inte.

Och precis som den delade meningen som finns om festivaler, så har även dagens rätt också en historia där alla vill få säga sin mening och påstå att dem har rätt, helst med en revolver i bakfickan.

Jag pratar självklart om chili con carne som delat familjer, städer och siamesiska tvillingar sen länge tillbaka. Vad ska vara i, vad ska serveras till, varför tusan har du i så mycket etc.

Mindre krig kan starta för att man just har så delade meningar om vad som ska vara i en chili con carne. Men här kommer i alla fall The Mateds Chefs egna sätt som jag fått lära mig.

Ingredienser (för ett rejält storkok)

300 g alligatorköttfärs (går även med annan köttfärs)

1 gul lök

2 vitlökar

1 röd peppar

1 morot

1 röd paprika

200 g krossade tomater

10 cl köttfond

3 msk tomatpuré

400 g kidneybönor/vita bönor/bruna bönor/hoppande bönor/snygga bönor

½ msk chilipulver

Koriander

Oregano

Gräslök

½ msk sambal oelek

Salt & peppar

Ta fram din senaste kurslitteratur och använd den som skärbräda. Finhacka löken, paprikan, röda pepparn på den.

Stek köttfärsen i en djup stekpanna i margarin och salta och peppra efter smak, men tänk på att det ändå ska vara rätt rejält med hetta i rätten sedan! Häll i tomatpurén och rör om den innan du häller i de krossade tomaterna.

Sänk värmen lite och krossa vitlökarna i näven om du är stark (annars med en vitlökspress), riv moroten med dina naglar om du är äcklig, och häll i allt detta, fonden, den gula löken, röda pepparn och paprikan i pannan.

Rör om lite innan du sedan fortsätter med bönorna och sambal oeleken. Fortsätt och rör om på låg värme så det puttrar lite lagom i grytan som uppstått. 

Krydda på med koriander, gräslök, chilipulver och oregano. Servera med antingen ris, lite nachochips och 10 liter vatten, beroende på hur starkt det blev.