Motor City is no more

Efter ett litet snack med en av mina amerikanska polare bestämde jag mig för att titta på Detroit Red Wings mot Chicago Blackhawks i den sjunde och avgörande matchen mellan lagen. Jag hade bestämt mig för att hålla på Red Wings, inte bara för Davids skull utan även för att jag trodde Los Angeles Kings skulle få det lättare i en final mot dem i Western Conferance finalen. Nog för att jag säkerligen inte är lika besviken som min bundsförvant i detta läget men surt kändes det efter att Blackhawks slagit Red Wings med 2-1.

Varken vad jag eller Lubbe ville se.

Mina kondoleanser går till dig David, för inatt dog Detroits chans till ytterliga en Stanley Cup buckla.

Det kommer bli intressant att se hur kungarna av Los Angeles ska stå sig emot vinnarmaskinen ifrån the Windy City, men med Jonathan Quicks spel är ingenting omöjligt. Ska vi säga en final mellan LA Kings och Pittsburgh Penguins kanske? Eller blir det kanske så att Tuuka Rask håller tätt och slår ut Crosby, Malkin, Letang, Iginla och dem övriga pingvinerna. Då blir det istället ett Boston Bruins i final. Jag är dock övertygad om att vi kommer få två förträffligt älskvärda matchserier; ingen tjålig underhållning på dumburken inte, nej här väntar två ståtliga dueller mellan dessa förträffliga ishockeylag.

------------------------------

Under mina snart tre veckor hemma har inte mycket hänt: Jag har sett mitt favoritlag slås ut ur NHL-slutspelet, jag har druckit alkoholhaltiga drycker, gymmat, varit i en bilolycka med en lastbil (ingen skadad, men hade vår förare svängt 3 sekunder tidigare hade vi varit döda nu) och sett en hel del filmer. Just filmer är det denna kolumnen kommer handla om och just rysare är det som står på tapeten.

Kärleken är kall som moster sa.

För två år sedan, när jag levde mitt eremitliv mitt ute i ingenstans av Jämtland lyckades jag få tag i en bok med 101 skräckfilmer man måste se innan man dör.

För ett år sedan, grävde jag upp boken i min garderoben och det var där som idén föddes att se alla.

Nu, år 2013, har jag och en polare sett 38 (väldigt lite, men vi har bara sett dem när jag varit i Sverige) av dem tillsammans. Det går långsamt men planen har varit att vi ska ta alla i sommar nu när varken han eller jag har något jobb. Tanken är att ni läsare som vill/vågar/inte har något bättre att göra ska få lite smårecensioner av filmerna vi då sätt. I nästa inlägg hade jag tänkt diskutera recensera kramgoa klassiker som Der Golem, Fantomen på Operan och självklart den svenska storfilmen Häxan från 1921. Missa inte detta!

------------------------------

För att jag och David ska få in pengar av alla våra sponsorer (mödrar, framtida kunder till vår kommande receptbok och även den italienska maffian) så behöver vi släppa recept också. I dagens inlägg får ni nu läsa om hur ni kan bjuda någon av era älskade vänner på chokladfudge:

Ingredienser:

3 dl kakao

1kg socker (diabetes är bra har jag hört)

4 dl grädde

8 msk smör

4 msk sirap (jodå vi kommer närmare diabetesen)

2 msk vaniljsocker (nära nu!)

1 nypa jaktsalt.

1. Det vi börjar med är att koka ihop sockret, grädden, saltet och kakaon i 35 minuter samtidigt som vi rör om det lite sådär småmjukt som när man försöker få igång gräsklipparen en varm sommardag.

2. När ni konsistensen är stel som ett möte med en gammal flamma är det dags att tillsätta smör och vaniljsockret.

Dessa grabbar hälsar

3. Häll nu upp allt innehåll i en skål och vispa tills materian blivit tjock (det blir ni också om ni äter för mycket så passa er!)

4. Täck nu en långpanna med bakplåtspapper och häll över smeten på denna. När smeten blivit riktigt stel och kall så delar ni den nu i rutor.

5. Njut med en kall Zlatopramen.

I nästa inlägg som kommer på söndag pratar jag lite om KISS konserten jag ska på i helgen samt så recenserar jag lite klassiska skräckfilmer.

På återseende.

Slutet kom

En gammal bloggkollega drog upp ämnet innan men det var inte fören Toronto blev piskade av Boston som slutet verkligen kom för mig. Som ni kanske vet har jag gått på sommarlov och varje år är den första veckan ett helvete. Man är trött vid klockan 5 på eftermiddagen och slocknar automatiskt efter middagen och vaknar inte fören vid 2 på natten. Detta har passat mig ganska bra då jag kunnat följa NHL-slutspelet. Men vilket snöpligt slut det blev. Lönnlöven hade 4-1 när det var 10 minuter kvar men lyckades ändå tappa det till 4-5. Det satte mig i en rejäl depression och såhär dåligt har inte många hockeyhändelser fått mig att må. Om jag skulle göra en top 10 lista med värsta hockeyögonblick skulle den se ut såhär:

Klart Carter ska få fira i sommar.

5. Hartford Whalers relocation till Carolina Hurricanes 1997 (jag var så ung, men det va tragiskt ändå).
4. Kenny Jönssons retirement 2010 (hela Rögles hjärta försvann denna säsongen)
3. När Sundin valde att gå till Canucks 2008 (det var rätt så väntat att han skulle lämna, men tungt ändå).
2. Torontos slutspelsförlust mot Boston 2013 (Åker säkert ner när jag lyckades smälta det).
1. När Rögle åkte ur elitserien 2010 (tungt eftersom man missade att hålla sig kvar med en poäng.

När vi ändå är inne på hockeyämnet kan jag ganska lätt konstatera att jag var helt fel ute i mina tippningar. Var jag möjligtvis berusad när jag gav er mina tips? Ja det är en fråga som är värd att ställa sig. Nu har dock Rangers fortfarande chansen att ta hem Stanley Cup, men jag tror inte man klarar av att rå hem den. Hoppas definitivt på att Jeff Carter och Kings vinner för andra året i rad. En riktig partylirare förtjänar väl att få fira ännu en sommar eller? Ska vi säga Penguins vs Kings i finalen eller?

------------------------------------------------------

Nu kanske ni undrar vad som hänt med mig egentligen; varför David bara gjort inlägg, varför bloggen stått stilla ett långt tag och varför vi inte uppträder såsom vi gjorde en gång i tiden. Sanningen är väl simpel som sås; jag har haft fullt upp. Med mina 18 credits (15 är normalt att läsa i USA), har det varit tungt och när lämnat lilla Marshall för att uppleva storstadslivet i Minneapolis har bloggeriet fått stanna på perrongen.

I sommar däremot mina läsare!
Då kommer jag fortsätta med mitt provsmakande av öl, besöka ställen som Tallinn, Dansbandsveckan och den kungliga huvudstaden, följa NHL och ge er lite mer korkade tips och självklart kommer alla dessa små bejakelser finnas att läsas om på bloggen.

Nej vad sägs om ett litet recept på eftermiddagen:

Ifall maten ser ut såhär har ni misslyckats.

Red Curry Kaffir:

Strimlad Fläskfilé
5 matskedar matolja
3 matskedar röd curry paste
2 röda chilifrukter.
3 matskedar fisksås.
3 matskedar socker
Cashewnötter
1 vitlöksklyfta
Jaktkrydda

1. Häll oljan i en varm stekpanna och tillsätt den röda curry pasten och låt det brynas ett tag.
2. Tillsätt köttet och låt det brynas tills det är genomstekt.
3. Släng nu ner chilin, sockret, fisksåsen, jaktkryddan, vitlöksklyftan och sockret. Blanda runt allt och låt det puttra i cirka 2 minuter
4. Strö över med cashewnötterna och ät detta med nudlar/ris/en sofistikerad folköl.

Njut!

Slutet är nära

Ja allt är inte frid och fröjd hos alla. Studenter klagar på en massa plugg, men sitter ändå ute i solen och dricker bärs hela dagarna. Uppsatserna och tentor följer efter oss, likt hyenorna efter Timon och Pumba. Fullt med suck och stön hörs överallt i biblioteket från studenter med blickarna fästa mot ”sommarlovet” då det ska försökas att casha in mer kulor för en ny termin med likadana plågor igen.

”Jag är inte bitter” har jag blivit stämplad att säga, bara för att jag är lite bättre än alla andra (jag är dalmas för er som inte ser att jag skriver på dalmål). Och just detta är lite fördomsfullt tycker jag. För jag är jäkligt glad för tillfället.

Anledningen är för att apokalypsens år är förbi! Var lite glada, vi lever ju för helvete!

Många försökte att skjuta fram eller planera att arbeten och gruppuppgifter inte skulle hinna bli färdiga innan jorden gick under. Men som sagt så hände inget och orsaken ”jag trodde slutet var nära” blev inte en giltig orsak för att lämna in arbetet försent.

Den 21 december 2012 passerade obemärkt förbi, förutom att någon smällde hemmagjorda raketer utanför mitt fönster så jag inte vågade gå ut den kvällen och hämta mina kläder i tvättstugan. Mayakalendern tog alltså slut och inte hände det något som skulle kunna leda till någon undergång, mer än att Rebecka Blacks ”TGIF” återigen spelades otaliga gånger på människors spotify.

Jordens undergång låter inte så dumt helt plötsligt när jag tänker efter.

Tråkigt för dem som väntat så länge på den dag vilket ansetts skulle vara domedagen, men för att lugna de mest bittra så visade det sig att domedagsprofeterna mystiskt nog bara hade tagit fel på några siffror och jordens undergång har nu snabbt flyttats fram. Den som väntar på något gott…

Men medan slukhål dyker upp runt om i världen och tar med sig man och huse ner i avgrunden, kanske vi inte ligger så fel i den här apokalypsens högtid ändå? Vargar likt Ragnaröks Fenrir springer omkring i förorterna kring Götet och sprider skräck. Ryssland blir attackerad av meteorregn som försätter hela världen i fullständigt kaos, men konstigt nog så verkar bara ryssarna ha träffats. Har Gud något emot ryssarna?  

Och som om inte det vore nog så har både Justin Bieber  och One Direction varit i Sverige på konsert.

När jag sökte vidare på katastrofer på wikipedia om vad som hänt förut eller kan tänkas ske, så fann jag en speciell underkategori i katastrofer som heter ”spjutolyckor”. Samtidigt som jag sitter och fnyser av skratt åt det komiska inslaget, så ber jag er dock att minnas de tråkiga händelserna från Golden league 2007. Mitt råd till er är att ni håller undan från spjutkastare för att slippa en apokalyps (enligt wikipedia) eller i alla fall en spetsad rygg.

För vissa var South Parks svar hur man skulle bli av med Justin ett av de mest kreativa någonsin

Så kan vi förvänta oss några värre saker ju längre året går? Ja Anders Borg gav oss en ny dyster budget och ska vi lita på experterna så kommer Detroit Red Wings inte vinna Stanley Cup nästa år heller då Kyle Quincey kommer vara kvar. Två saker som förstör hela mitt nästa år men kanske inte leder till en naturkatastrof eller Armageddon för er andra.

Men som sagt så jag är inte bitter. Vädret är ju gött och nu när uteserveringarna har dragit igång så kan vi ju börja komma på alla möjliga ursäkter för att kunna knäppa en bärs i solen, och skippa skrivandet en stund. Det har väl ingen dött av?

Om inte klimathotet nu kickar in rejält de närmsta dagarna vill säga. Men då kanske vi slipper plugget i alla fall.

 ---------------------------------------

Och som käk denna gång så bjuds det på en italiensk klassiker som kan översättas till ”hoppar in i munnen”, vilket jag hoppas menas för att smakerna är så goda. Och inget annat.

Saltimbocca görs egentligen på kalvkött men eftersom vi studenter inte brukar köpa det så ofta så använder jag fläskytterfilé istället.

”Döööööh men det är ju också typ svindyrt!! Hur kan du ha råd med sånt?!?!”

Det gäller att prioritera. Det enklaste sättet att göra en jämförelse för en student är att ha med alkohol i diskussionen. Ta en sexa shot på krogen t.ex. I runda slängar så kostar det över 100 riksdaler, och för sådana pengar kan du till och med få en kalvfilé om du snålar ytterligare en öl på krogen också. Med de här nu nyfunna pengarna så har du råd att bjuda hemsläpet på en gastronomisk läckerhet och du slipper be till porslinsguden och även den extra bakfyllan som shoten skulle gett.

Så här har ni den, den klassiska rätten Saltimbocca!

Fläskytterfilé (valfri storlek beroende hur många du ska bjuda på, jag har en tumregel på 100g per portion då bitarna blir så tunna att jag gärna äter 5 bitar själv)

Parma eller Serranoskinka (en halv skiva per köttbit)

En kruka färsk salvia

2 msk Olivolja

60 g Margarin

Salt & Peppar

Tandpetare

1 ½ dl Vitt vin

1 ½ dl Vispgrädde

1 ½ tsk Dijonsenap

Putsa fläskytterfilén från alla tråkiga och äckliga senor och skär den sedan i en halvcentimeter stora bitar. Lägg på plastfolie över varje bit och banka ut dem med en kavel eller hammare. Släpp lös dina aggressioner men tänk på att grannarna kan börja undra vad du egentligen gör. När de är alldeles platta så saltar och pepprar du bitarna och lägg sedan en skinkbit på varje filé, de ska vara ungefär lika stora som köttbiten. Lägg sedan på ett eller två salviablad ovanpå skinkan och fäst allt med en tandpetare rätt igenom filén, skinkan och bladet.  Värm upp en stekpanna med olivolja och margarin och lägg i köttet med salviabladet nedåt när margarinet har börjat skumma i pannan. Stek på medelvärme på varje sida till köttet är genomstekt och parman är knaprig, ungefär 2 minuter per sida. Ta ur köttet och häll i vinet och låt sjuda lite med de smakerna som är kvar i pannan. Lägg sedan i lite margarin igen, dijonsenapen, grädden och rör om. Låt sjuda på svag värme en minut, häll såsen på saltimboocan och servera tillsammans med tagliatelle, en skiva citron och garnera med nya salviablad om du ska imponera lite mer!

Hemsläpet kommer nu aldrig lämna din lägenhet!

Ni kan tacka mig sen. Eller klandra mig. Vilket som.