Motor City is no more

Efter ett litet snack med en av mina amerikanska polare bestämde jag mig för att titta på Detroit Red Wings mot Chicago Blackhawks i den sjunde och avgörande matchen mellan lagen. Jag hade bestämt mig för att hålla på Red Wings, inte bara för Davids skull utan även för att jag trodde Los Angeles Kings skulle få det lättare i en final mot dem i Western Conferance finalen. Nog för att jag säkerligen inte är lika besviken som min bundsförvant i detta läget men surt kändes det efter att Blackhawks slagit Red Wings med 2-1.

Varken vad jag eller Lubbe ville se.

Mina kondoleanser går till dig David, för inatt dog Detroits chans till ytterliga en Stanley Cup buckla.

Det kommer bli intressant att se hur kungarna av Los Angeles ska stå sig emot vinnarmaskinen ifrån the Windy City, men med Jonathan Quicks spel är ingenting omöjligt. Ska vi säga en final mellan LA Kings och Pittsburgh Penguins kanske? Eller blir det kanske så att Tuuka Rask håller tätt och slår ut Crosby, Malkin, Letang, Iginla och dem övriga pingvinerna. Då blir det istället ett Boston Bruins i final. Jag är dock övertygad om att vi kommer få två förträffligt älskvärda matchserier; ingen tjålig underhållning på dumburken inte, nej här väntar två ståtliga dueller mellan dessa förträffliga ishockeylag.

------------------------------

Under mina snart tre veckor hemma har inte mycket hänt: Jag har sett mitt favoritlag slås ut ur NHL-slutspelet, jag har druckit alkoholhaltiga drycker, gymmat, varit i en bilolycka med en lastbil (ingen skadad, men hade vår förare svängt 3 sekunder tidigare hade vi varit döda nu) och sett en hel del filmer. Just filmer är det denna kolumnen kommer handla om och just rysare är det som står på tapeten.

Kärleken är kall som moster sa.

För två år sedan, när jag levde mitt eremitliv mitt ute i ingenstans av Jämtland lyckades jag få tag i en bok med 101 skräckfilmer man måste se innan man dör.

För ett år sedan, grävde jag upp boken i min garderoben och det var där som idén föddes att se alla.

Nu, år 2013, har jag och en polare sett 38 (väldigt lite, men vi har bara sett dem när jag varit i Sverige) av dem tillsammans. Det går långsamt men planen har varit att vi ska ta alla i sommar nu när varken han eller jag har något jobb. Tanken är att ni läsare som vill/vågar/inte har något bättre att göra ska få lite smårecensioner av filmerna vi då sätt. I nästa inlägg hade jag tänkt diskutera recensera kramgoa klassiker som Der Golem, Fantomen på Operan och självklart den svenska storfilmen Häxan från 1921. Missa inte detta!

------------------------------

För att jag och David ska få in pengar av alla våra sponsorer (mödrar, framtida kunder till vår kommande receptbok och även den italienska maffian) så behöver vi släppa recept också. I dagens inlägg får ni nu läsa om hur ni kan bjuda någon av era älskade vänner på chokladfudge:

Ingredienser:

3 dl kakao

1kg socker (diabetes är bra har jag hört)

4 dl grädde

8 msk smör

4 msk sirap (jodå vi kommer närmare diabetesen)

2 msk vaniljsocker (nära nu!)

1 nypa jaktsalt.

1. Det vi börjar med är att koka ihop sockret, grädden, saltet och kakaon i 35 minuter samtidigt som vi rör om det lite sådär småmjukt som när man försöker få igång gräsklipparen en varm sommardag.

2. När ni konsistensen är stel som ett möte med en gammal flamma är det dags att tillsätta smör och vaniljsockret.

Dessa grabbar hälsar

3. Häll nu upp allt innehåll i en skål och vispa tills materian blivit tjock (det blir ni också om ni äter för mycket så passa er!)

4. Täck nu en långpanna med bakplåtspapper och häll över smeten på denna. När smeten blivit riktigt stel och kall så delar ni den nu i rutor.

5. Njut med en kall Zlatopramen.

I nästa inlägg som kommer på söndag pratar jag lite om KISS konserten jag ska på i helgen samt så recenserar jag lite klassiska skräckfilmer.

På återseende.