lördag 14 juli 2012

Alla heliga burgares vecka: Day 6

Har precis kommit hem efter en heldag i Malmö, vilket var trevligt och därför också förklarar varför matbloggen stått ganska stilla idag. Men nog om det, visst har det varit en fantastisk vecka? Davids inlägg är lika lärorika som de är roliga, de är lika intressanta som de är fascinerande och de är lika underbara som de är fantastiska. Det är tack vare honom som vi rullar på i klassisk ordning.
Men nu ska jag berätta en ganska klassisk historia från min tid i Minneapolis.

Det var en vacker kväll i maj, ni vet en sån här kväll när solen är på väg ner och man känner en sorts glädje i hela kroppen. Just då slog hungern till. Min far undrade vad vi skulle äta och jag tänkte långsamt men stabilt. Då slog det mig:

White Castle!

Likt Harald och Kumar skulle min far och jag bege oss ut på en fantastisk resa för att besöka denna nostalgiska restaurang. Jag kollade google maps och det skulle "bara" ta en timme att gå dit (vilket är ganska långt om man bor i en stad). Men vi traskade på och fick gå över tre broar och hamnade till slut i ett Ghettokvarter. Vi trodde först att det var stängt men vi provade att öppna dörren och vips så var vi inne bland flugor och lukten av överkörd bäver.
Vad var detta egentligen?
Min far och jag beställde in mat och efter ett tags väntande kom ordern ut, det vi fick se var små fyrkantiga burgare som var gråfärgade. Ovanpå dessa var det inget annat än en pickle.
Vad var detta egentligen?
Vi tog några tuggor och det smakade helt skumt, vi visste inte om det ens var nötkött eller om det var något grannen kört över på motorvägen och som denne låtit ligga där.
Gräs istället för burgare hade kanske funkat?
Vad var detta egentligen?
Vi tog några tuggor av stripsen och de smakade väl inte helt illa, men var väl kanske inte det bästa vi ätit i våra dagar. Vi tillät oss skölja ner upplevelsen med halvljummna Mtn Dews, men smaken av besvikelse kunde inte ens den kallaste av utflyktslemonader skölja bort.
Kanske uppskattar man bara White Castle om man är hög?
 
Betyg:
Stripsen: 2 Harolds av 5 möjliga. 
Burgaren: 0.5 Kumars av 5 möjliga.
Slutbetyg: 1 haschburgare av 5 möjliga.

Wendy's

Detta ställe fick jag prova för första gången när min polare Kayla tog mig dit, hon bjöd till och med på maten. Winning! Ska sanningen fram blev jag en aning besviken då, kanske var det för att det var majonnäs på burgaren, kanske var det för att jag inte fick några strips, kanske var det för att jag sakna Davids maskulina armar? Jag vet inte, men något saknades iallafall. Det skulle dock dröja tills sommaren därpå då jag och min gamle far cruisade genom Floridas soliga städer. Vi blev som sagt hungriga igen och stannade då till på ett litet hamburgerhak. Likt White Castle var det helt öde och heller ingen höjdare. Skillnaden var dock att stripsen på Wendys var top class! Man använde havssalt och de var alldeles perfekt i krispighet. Men som jag sa innan var denna kvadratformade burgare inte något att rekommendera och det drog därför ner betyget.

Betyg:
Stripsen: 4 burkar med havssalt av 5 möjliga.
Burgaren: 1.5 öde missformade burgare av 5 möjliga.
Slutbetyg: 2.5 restauranger mitt ute i bushen av 5 möjliga.

Eftersom jag är en man med många kvalifikationer som även deltagit i Rom-festivaler (inte staden utan folkslaget) så ger jag er därför en burgare med lite sting i:

Hetlevrad burgare från Tjeckien:


Ingredienser:


½ kilo köttfärs.
2 chilipeppar (starka!)
3 matskedar BBQ-sås.
Jaktkrydda.
Ost.
Bröd.
Sallad (ni vet vad jag tycker vi det här laget)

Vi börjar med att finhacka chilin och behåller fröna för en extra stark burgare. Vi blandar senare detta med köttfärsen i en plåtbunke. Till det tillsätter vi jaktkryddan och BBQ-såsen. När dessa ingredienser fått sig en rejäl mysstund formar vi det till fyra friska burgare och steker dem tills de fått fin färg på båda sidorna. Låt sedan osten smälta på burgarna och stoppa sedan in dessa vackra skapelser mellan två skivor bröd vardera. Om ni vill förstöra burgarna så lägger ni nu också på lite sallad.

Imorgon börjar dag sju av marathonet och vi får se vad David hittar på tills dess!
Puss!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar