Motor City is no more

Efter ett litet snack med en av mina amerikanska polare bestämde jag mig för att titta på Detroit Red Wings mot Chicago Blackhawks i den sjunde och avgörande matchen mellan lagen. Jag hade bestämt mig för att hålla på Red Wings, inte bara för Davids skull utan även för att jag trodde Los Angeles Kings skulle få det lättare i en final mot dem i Western Conferance finalen. Nog för att jag säkerligen inte är lika besviken som min bundsförvant i detta läget men surt kändes det efter att Blackhawks slagit Red Wings med 2-1.

Varken vad jag eller Lubbe ville se.

Mina kondoleanser går till dig David, för inatt dog Detroits chans till ytterliga en Stanley Cup buckla.

Det kommer bli intressant att se hur kungarna av Los Angeles ska stå sig emot vinnarmaskinen ifrån the Windy City, men med Jonathan Quicks spel är ingenting omöjligt. Ska vi säga en final mellan LA Kings och Pittsburgh Penguins kanske? Eller blir det kanske så att Tuuka Rask håller tätt och slår ut Crosby, Malkin, Letang, Iginla och dem övriga pingvinerna. Då blir det istället ett Boston Bruins i final. Jag är dock övertygad om att vi kommer få två förträffligt älskvärda matchserier; ingen tjålig underhållning på dumburken inte, nej här väntar två ståtliga dueller mellan dessa förträffliga ishockeylag.

------------------------------

Under mina snart tre veckor hemma har inte mycket hänt: Jag har sett mitt favoritlag slås ut ur NHL-slutspelet, jag har druckit alkoholhaltiga drycker, gymmat, varit i en bilolycka med en lastbil (ingen skadad, men hade vår förare svängt 3 sekunder tidigare hade vi varit döda nu) och sett en hel del filmer. Just filmer är det denna kolumnen kommer handla om och just rysare är det som står på tapeten.

Kärleken är kall som moster sa.

För två år sedan, när jag levde mitt eremitliv mitt ute i ingenstans av Jämtland lyckades jag få tag i en bok med 101 skräckfilmer man måste se innan man dör.

För ett år sedan, grävde jag upp boken i min garderoben och det var där som idén föddes att se alla.

Nu, år 2013, har jag och en polare sett 38 (väldigt lite, men vi har bara sett dem när jag varit i Sverige) av dem tillsammans. Det går långsamt men planen har varit att vi ska ta alla i sommar nu när varken han eller jag har något jobb. Tanken är att ni läsare som vill/vågar/inte har något bättre att göra ska få lite smårecensioner av filmerna vi då sätt. I nästa inlägg hade jag tänkt diskutera recensera kramgoa klassiker som Der Golem, Fantomen på Operan och självklart den svenska storfilmen Häxan från 1921. Missa inte detta!

------------------------------

För att jag och David ska få in pengar av alla våra sponsorer (mödrar, framtida kunder till vår kommande receptbok och även den italienska maffian) så behöver vi släppa recept också. I dagens inlägg får ni nu läsa om hur ni kan bjuda någon av era älskade vänner på chokladfudge:

Ingredienser:

3 dl kakao

1kg socker (diabetes är bra har jag hört)

4 dl grädde

8 msk smör

4 msk sirap (jodå vi kommer närmare diabetesen)

2 msk vaniljsocker (nära nu!)

1 nypa jaktsalt.

1. Det vi börjar med är att koka ihop sockret, grädden, saltet och kakaon i 35 minuter samtidigt som vi rör om det lite sådär småmjukt som när man försöker få igång gräsklipparen en varm sommardag.

2. När ni konsistensen är stel som ett möte med en gammal flamma är det dags att tillsätta smör och vaniljsockret.

Dessa grabbar hälsar

3. Häll nu upp allt innehåll i en skål och vispa tills materian blivit tjock (det blir ni också om ni äter för mycket så passa er!)

4. Täck nu en långpanna med bakplåtspapper och häll över smeten på denna. När smeten blivit riktigt stel och kall så delar ni den nu i rutor.

5. Njut med en kall Zlatopramen.

I nästa inlägg som kommer på söndag pratar jag lite om KISS konserten jag ska på i helgen samt så recenserar jag lite klassiska skräckfilmer.

På återseende.

Slutet kom

En gammal bloggkollega drog upp ämnet innan men det var inte fören Toronto blev piskade av Boston som slutet verkligen kom för mig. Som ni kanske vet har jag gått på sommarlov och varje år är den första veckan ett helvete. Man är trött vid klockan 5 på eftermiddagen och slocknar automatiskt efter middagen och vaknar inte fören vid 2 på natten. Detta har passat mig ganska bra då jag kunnat följa NHL-slutspelet. Men vilket snöpligt slut det blev. Lönnlöven hade 4-1 när det var 10 minuter kvar men lyckades ändå tappa det till 4-5. Det satte mig i en rejäl depression och såhär dåligt har inte många hockeyhändelser fått mig att må. Om jag skulle göra en top 10 lista med värsta hockeyögonblick skulle den se ut såhär:

Klart Carter ska få fira i sommar.

5. Hartford Whalers relocation till Carolina Hurricanes 1997 (jag var så ung, men det va tragiskt ändå).
4. Kenny Jönssons retirement 2010 (hela Rögles hjärta försvann denna säsongen)
3. När Sundin valde att gå till Canucks 2008 (det var rätt så väntat att han skulle lämna, men tungt ändå).
2. Torontos slutspelsförlust mot Boston 2013 (Åker säkert ner när jag lyckades smälta det).
1. När Rögle åkte ur elitserien 2010 (tungt eftersom man missade att hålla sig kvar med en poäng.

När vi ändå är inne på hockeyämnet kan jag ganska lätt konstatera att jag var helt fel ute i mina tippningar. Var jag möjligtvis berusad när jag gav er mina tips? Ja det är en fråga som är värd att ställa sig. Nu har dock Rangers fortfarande chansen att ta hem Stanley Cup, men jag tror inte man klarar av att rå hem den. Hoppas definitivt på att Jeff Carter och Kings vinner för andra året i rad. En riktig partylirare förtjänar väl att få fira ännu en sommar eller? Ska vi säga Penguins vs Kings i finalen eller?

------------------------------------------------------

Nu kanske ni undrar vad som hänt med mig egentligen; varför David bara gjort inlägg, varför bloggen stått stilla ett långt tag och varför vi inte uppträder såsom vi gjorde en gång i tiden. Sanningen är väl simpel som sås; jag har haft fullt upp. Med mina 18 credits (15 är normalt att läsa i USA), har det varit tungt och när lämnat lilla Marshall för att uppleva storstadslivet i Minneapolis har bloggeriet fått stanna på perrongen.

I sommar däremot mina läsare!
Då kommer jag fortsätta med mitt provsmakande av öl, besöka ställen som Tallinn, Dansbandsveckan och den kungliga huvudstaden, följa NHL och ge er lite mer korkade tips och självklart kommer alla dessa små bejakelser finnas att läsas om på bloggen.

Nej vad sägs om ett litet recept på eftermiddagen:

Ifall maten ser ut såhär har ni misslyckats.

Red Curry Kaffir:

Strimlad Fläskfilé
5 matskedar matolja
3 matskedar röd curry paste
2 röda chilifrukter.
3 matskedar fisksås.
3 matskedar socker
Cashewnötter
1 vitlöksklyfta
Jaktkrydda

1. Häll oljan i en varm stekpanna och tillsätt den röda curry pasten och låt det brynas ett tag.
2. Tillsätt köttet och låt det brynas tills det är genomstekt.
3. Släng nu ner chilin, sockret, fisksåsen, jaktkryddan, vitlöksklyftan och sockret. Blanda runt allt och låt det puttra i cirka 2 minuter
4. Strö över med cashewnötterna och ät detta med nudlar/ris/en sofistikerad folköl.

Njut!

Slutet är nära

Ja allt är inte frid och fröjd hos alla. Studenter klagar på en massa plugg, men sitter ändå ute i solen och dricker bärs hela dagarna. Uppsatserna och tentor följer efter oss, likt hyenorna efter Timon och Pumba. Fullt med suck och stön hörs överallt i biblioteket från studenter med blickarna fästa mot ”sommarlovet” då det ska försökas att casha in mer kulor för en ny termin med likadana plågor igen.

”Jag är inte bitter” har jag blivit stämplad att säga, bara för att jag är lite bättre än alla andra (jag är dalmas för er som inte ser att jag skriver på dalmål). Och just detta är lite fördomsfullt tycker jag. För jag är jäkligt glad för tillfället.

Anledningen är för att apokalypsens år är förbi! Var lite glada, vi lever ju för helvete!

Många försökte att skjuta fram eller planera att arbeten och gruppuppgifter inte skulle hinna bli färdiga innan jorden gick under. Men som sagt så hände inget och orsaken ”jag trodde slutet var nära” blev inte en giltig orsak för att lämna in arbetet försent.

Den 21 december 2012 passerade obemärkt förbi, förutom att någon smällde hemmagjorda raketer utanför mitt fönster så jag inte vågade gå ut den kvällen och hämta mina kläder i tvättstugan. Mayakalendern tog alltså slut och inte hände det något som skulle kunna leda till någon undergång, mer än att Rebecka Blacks ”TGIF” återigen spelades otaliga gånger på människors spotify.

Jordens undergång låter inte så dumt helt plötsligt när jag tänker efter.

Tråkigt för dem som väntat så länge på den dag vilket ansetts skulle vara domedagen, men för att lugna de mest bittra så visade det sig att domedagsprofeterna mystiskt nog bara hade tagit fel på några siffror och jordens undergång har nu snabbt flyttats fram. Den som väntar på något gott…

Men medan slukhål dyker upp runt om i världen och tar med sig man och huse ner i avgrunden, kanske vi inte ligger så fel i den här apokalypsens högtid ändå? Vargar likt Ragnaröks Fenrir springer omkring i förorterna kring Götet och sprider skräck. Ryssland blir attackerad av meteorregn som försätter hela världen i fullständigt kaos, men konstigt nog så verkar bara ryssarna ha träffats. Har Gud något emot ryssarna?  

Och som om inte det vore nog så har både Justin Bieber  och One Direction varit i Sverige på konsert.

När jag sökte vidare på katastrofer på wikipedia om vad som hänt förut eller kan tänkas ske, så fann jag en speciell underkategori i katastrofer som heter ”spjutolyckor”. Samtidigt som jag sitter och fnyser av skratt åt det komiska inslaget, så ber jag er dock att minnas de tråkiga händelserna från Golden league 2007. Mitt råd till er är att ni håller undan från spjutkastare för att slippa en apokalyps (enligt wikipedia) eller i alla fall en spetsad rygg.

För vissa var South Parks svar hur man skulle bli av med Justin ett av de mest kreativa någonsin

Så kan vi förvänta oss några värre saker ju längre året går? Ja Anders Borg gav oss en ny dyster budget och ska vi lita på experterna så kommer Detroit Red Wings inte vinna Stanley Cup nästa år heller då Kyle Quincey kommer vara kvar. Två saker som förstör hela mitt nästa år men kanske inte leder till en naturkatastrof eller Armageddon för er andra.

Men som sagt så jag är inte bitter. Vädret är ju gött och nu när uteserveringarna har dragit igång så kan vi ju börja komma på alla möjliga ursäkter för att kunna knäppa en bärs i solen, och skippa skrivandet en stund. Det har väl ingen dött av?

Om inte klimathotet nu kickar in rejält de närmsta dagarna vill säga. Men då kanske vi slipper plugget i alla fall.

 ---------------------------------------

Och som käk denna gång så bjuds det på en italiensk klassiker som kan översättas till ”hoppar in i munnen”, vilket jag hoppas menas för att smakerna är så goda. Och inget annat.

Saltimbocca görs egentligen på kalvkött men eftersom vi studenter inte brukar köpa det så ofta så använder jag fläskytterfilé istället.

”Döööööh men det är ju också typ svindyrt!! Hur kan du ha råd med sånt?!?!”

Det gäller att prioritera. Det enklaste sättet att göra en jämförelse för en student är att ha med alkohol i diskussionen. Ta en sexa shot på krogen t.ex. I runda slängar så kostar det över 100 riksdaler, och för sådana pengar kan du till och med få en kalvfilé om du snålar ytterligare en öl på krogen också. Med de här nu nyfunna pengarna så har du råd att bjuda hemsläpet på en gastronomisk läckerhet och du slipper be till porslinsguden och även den extra bakfyllan som shoten skulle gett.

Så här har ni den, den klassiska rätten Saltimbocca!

Fläskytterfilé (valfri storlek beroende hur många du ska bjuda på, jag har en tumregel på 100g per portion då bitarna blir så tunna att jag gärna äter 5 bitar själv)

Parma eller Serranoskinka (en halv skiva per köttbit)

En kruka färsk salvia

2 msk Olivolja

60 g Margarin

Salt & Peppar

Tandpetare

1 ½ dl Vitt vin

1 ½ dl Vispgrädde

1 ½ tsk Dijonsenap

Putsa fläskytterfilén från alla tråkiga och äckliga senor och skär den sedan i en halvcentimeter stora bitar. Lägg på plastfolie över varje bit och banka ut dem med en kavel eller hammare. Släpp lös dina aggressioner men tänk på att grannarna kan börja undra vad du egentligen gör. När de är alldeles platta så saltar och pepprar du bitarna och lägg sedan en skinkbit på varje filé, de ska vara ungefär lika stora som köttbiten. Lägg sedan på ett eller två salviablad ovanpå skinkan och fäst allt med en tandpetare rätt igenom filén, skinkan och bladet.  Värm upp en stekpanna med olivolja och margarin och lägg i köttet med salviabladet nedåt när margarinet har börjat skumma i pannan. Stek på medelvärme på varje sida till köttet är genomstekt och parman är knaprig, ungefär 2 minuter per sida. Ta ur köttet och häll i vinet och låt sjuda lite med de smakerna som är kvar i pannan. Lägg sedan i lite margarin igen, dijonsenapen, grädden och rör om. Låt sjuda på svag värme en minut, häll såsen på saltimboocan och servera tillsammans med tagliatelle, en skiva citron och garnera med nya salviablad om du ska imponera lite mer!

Hemsläpet kommer nu aldrig lämna din lägenhet!

Ni kan tacka mig sen. Eller klandra mig. Vilket som.

Vi lever. ÄN.

Ja vi vet att det är väldigt dålig fart och intensitet här på The Mated Chef, men den ena kocken är upptagen med att sittandes i fosterställning fråga sig skärrat varför 10-åringarna går omkring med en Justin Bieber-kollektion från Cubus, och den andra som har fullt sjå med att slita sig från alla fester som han så populärt blir inbjuden till hela tiden.

Personligen så är det skolan som tar upp all tid, och även om inte hockeyn är kvar så går det ju att dyka ner i ett hav av euforisk TV-underhållning av sporten som alla älskar norr om polcirkeln och även nedanför den. Så där försvinner det mycket tid och inspiration för en klassisk maträtt skapad av våra svettiga och grova händer..

Men nu när man blev lite sjuk  hemmasittandes några dagar så kunde jag väl lika gärna fiska upp det jag hitta i kylen och göra något gôtt av, och dela med mig av?

Så detta blev kort och gott det ett panikrecept för att vi inte ska tappa rykte om att vara en (inte alltför värdelös) matblogg! 

Håll till godo! 

Och ser ni Björn hör av er, jag har inte sett han på ett tag!

Honungsglazerad Kyckling

En hel kyckling eller 1,5 kg filéer

1 dl soja

1,5 dl sweet chili sauce

1dl flytande honung

1 tsk paprikapulver

2 tsk dijonsenap

Salt och Peppar

Persilja

Rör ihop sojan, sweet chili, honung, paprikapulvret, senapen i en skål. 

Lägg kycklingen på ett bakplåtspapper i en ugnsform och salta & peppra.

Häll på ungefär en tredjedel av glazen så de är helt insmorda som Arnold Schwarzenegger under Mr. Universum-tävlingarna.

Sätt in plåten i en kall ugn och sätt på 170 grader. 

Låt den stå i ungefär 30 minuter eller så innertemperaturen är mer än 74 grader i kycklingen. Under den tiden så får du pensla på glazen allt eftersom flera gånger så den inte blir för torr (precis som vissa klasskompisars göteborgsskämt). 
Sista omgången kan du strö över persiljan också.

Ta sedan ut den och låt glazen dropa av innan du skär upp kycklingen i mindre bitar, och sen låter de svalna i kylen. 

Servera kallt till nån kaninmat sallad eller coleslaw på fest eller till lunch på universitetet där Sögen inte vill äta lunch med dig längre.

Framgångssagan fortsätter

Jodå utrikeskorrespondenten är här igen för ännu ett vackert inlägg. Nu är det såklart inte lika vackert som Davids inlägg men det får duga. Igår var en bra kväll då en polare höll på att hamna i slagsmål med en biff på 2m (tilläggas att min polare är en liten futtig grabb som är ungefär 1,72) och min andra polare kämpade med att få bort honom från festen. Vart var jag då? Jo jag satt i en soffa och pratade matlagning med en blyg flicka. Alltid något.

Här har ni lite random bilder från mitt liv här borta:

Le Doeden, Bjorno Le Forno (jag), Dirty Mike & Fappie Matt

Bästa hockeyspelaren någonsin.

Den höga sköldpaddan Jeffrey.

Klassisk Beer Pong

Sälen levererar alltid.

Mixade kulturer

Hoppas ni njuter av livet, för det gör iallafall jag.

#NHLIsBack

Nytt år, nya möjligheter brukar det heta. Nya löften om en mindre fetare vardag eller mer lyckliga dagar slukas av vinterslaskets gråa lata omgivning, och man är snabbt tillbaka till gamla rutiner i köket och framför datorn.

Men så plötsligt hände det! En liten spricka av ljus bröt fram, likt daggmaskarnas försök att inte dränkas i jorden. Ljuset i tunneln blev starkare och några av oss lealösa individer som fått ersätta nätternas spännande glädje, med billigare och mindre attraktiva alternativ från Schweiz och Ryssland, fick hopp igen och vaknade upp en vacker söndag morgon med…

Beskedet att NHL-lockouten var över!!!

Lyckan var total och äntligen så är den igång igen, världens bästa hockeyliga!

För de som inte är införskodd med läget så har det varit spelarstrejk på andra sidan atlanten kort & gott p.g.a. att spelare och ägare har haft svårt och komma överens om vem som ska få alla extramiljoner. Kontrakt som stått på 15 år, lön på 90 miljoner dollar, pensionssystem, vart spelarna ska dumpa ungarna på dagis, löften om ny tvål i duschen och förbud mot Justin Bieber i omklädningsrummet har varit viktiga frågor och alla vill helt enkelt ha sin del av den stora intäktskakan.

Men nu är det hur som helst klart och säsongen är äntligen igång men med många frågor och heta topics som svävar omkring likt en full älva på sin möhippa.

Den kanske viktigaste frågan som nämns är främst om fansen ens förlåter NHL för det här giriga vanvett som förstört halva säsongen? På de flesta håll har det låtit ”aldrig mer ska jag se på skiten och de giriga spelarna”. Men likt en dålig bakfylla så är det självklart att det händer igen, trots att du sagt ”aldrig mer” konstant en hel dag.

Och mycket intressanta saker har de första veckorna. Los Angeles har haft den bekanta bakfyllan efter finalvinsten förra året och Washington ligger sist i ligan, medan lag som Boston och Chicago har startat starkt och ångar på. Visserligen verkar Kopitar i LA ha kommit igång efter kanske alltför många semlor på Helmers konditori och lyft mästarna och cowboy-Ovechkin verkar ha vaknat med ett hattrock förra veckan. 

 

Ur ett svenskt perspektiv är det intressant då vi har Henrik Lundqvist som gick in som världens bästa målvakt och måste visa att han är det, och inte bara har sin lyxvåning på ”Berg flyttar in”. Landeskog och Zetterberg blev nya kaptener i sina respektive lag och för mig personligen har jag varit konstant deprimerad under första veckorna då vi inte har Mr. Nice Guy Lidström i Detroit för första gången på 20 år och resultaten visar att vi saknar han grymt… 

Personligen så skyller den ena kocken resultaten istället helt på en spelar vid namn Kyle Quincey, som han anser inte är mer värd än den toaborste som han använder.

Säsongen i sig har annars bl.a. dominerats av Rick Nashs övergång till Rangers, Greg Zanons skägg, Tomas Vaneks starka start och att Sid ”the crying kid” Crosby är tillbaka efter sin hjärnskakning. Nash har en hel del att bevisa tillsammans med hela gänget på Manhattan, och kan Sid visa att han är världens bästa och inte bara en sidekick åt den ryska björnen Malkin? Dessutom ska det bli spännande och se om Zanons fru kommer att raka av skägget på honom när han sover?   

Nu finns det flera lag, spelare och saker att lyfta fram, men tyvärr får vi inte betalt i antal sidor (vi får visserligen inte betalt alls) men det här får räcka för den här gången, för det spelar det ju ingen roll eftersom den eufori som inträtt i varje hockeynörds kropp ger oss ett välbehag igen som kan liknas med välbehaget efter sex. För äntligen kan man sluta tvinga sig själv att sitta uppe och kolla på ett pisslag från Schweiz eller Tyskland, och istället se på riktigt hockey och njuta igen.

Paella

Salt & peppar

Olivolja

4 st kycklingfiléer

300 g räkor skalade räkor

4 dl långkornigt ris

1-2 paket saffran

1,5 dl vitt vin

Färsk rosmarin

2 vitlöksklyftor

2 gula lökar

6 dl hönsbuljong (vatten+hönsbuljongtärning)

2 dl djupfrysta ärtor

1 röd paprika

2 citroner

1 tomat

Skär kycklingen i strimlor eller bara i mindre bitar, och gör samma sak med paprikan och tomaten sen. Finhacka vitlöken och de gula lökarna. Sätt på ett cyklop med snorkel för att undvika tårar.

Koka upp hönsbuljongen i en kastrull.

Fräs lökarna i lite olja och häll sedan i riset, rosmarin, tomat och paprikan och låt det få fräsa tillsammans en kort stund innan du häller i vinet (det du inte druckit upp själv) och saffran och låt det sjuda ett tag. Häll sedan i hönsbuljongen och lite citronsaft och låt det sjuda ihop ungefär 20 minuter under lock tills riset är färdigt.

Salta och peppra kycklingbitarna och stek dem i en panna.

Blanda sedan i kycklingen, de skalade räkorna och ärtorna i pannan och rör om lite lätt i 5-10minuter.

Garnera med rosmarin och citronklyftor.

Vill man ha lite annat som passar i paella så funkar hummer, blåmusslor och lammkött (OBS: bör ej misstolkas) att ha i.

Superbakis XLVII

I år skulle bli det tredje året i rad för mig att bevaka Superbowlen. Klockan tio kvällen fick jag dock förfrågan av en polare om att följa med på en fest. Som den lirare jag är tackade jag självklart ja.

Eftersom jag är svensk och heter Viking i mellannamn (vilket funkar perfekt i Minnesota som är så skandinaviskt) så fick jag dricka obegränsat av alla. Så jag var ganska borta och tydligen har jag varit på McDonalds och stulit en bricka, så det ber jag ursäkt för (ni må tycka jag är ganska knäpp men detta är inget emot den uppblåsbara sköldpaddan eller barbordet jag lyckades få med mig hem förut).
Morgonen dagen därpå vaknade jag klockan 15.00 och mådde skit tills klockan 22.34 (ja jag kollade klockan) och missade större delen av Superbowlen p.g.a. detta. Men turligt nog för mig har jag en fantastisk kollega som hoppade in för mig och bevakade matchen.

Tidigare år har jag alltid ätit supergod mat hos mina värdföräldrar men detta är första året jag bott på ett internat och eftersom det var helg serverades det inget i skolmatsalen. Lösningen blev då att min polare Siebs och jag ringde Papa John's, beställde en large pepperoni/bacon/sausage/green peppers pizza och självklart dem klassiska cheese sticksen. Lägg där till ett klassiskt parti beer pong och ni vet hur min bakisdag såg ut.

Jag vet dock att Ravens vann, men att 49:ers (som jag höll på) knappade in på slutet, tyvärr räckte det inte och vi fick se bucklan lyftas av Baltimores stolthet. Många var vi som dock som fruktade att Bane skulle komma in när ljuset slocknade men så var inte fallet. Lite besviken är jag för hur häftigt att det inte varit? Nåväl vi får väl vänta in nästa års Super Bowl och hoppas på att Bane kanske gör ett oväntat besök.

Detta var allt jag har att komma med just nu, men jag kommer tillbaka snart 

Förtjöt Superbowl XLVII

Och så var det den tiden på året då all världen män (och kanske en del kvinnor mestadels i USA) får utlopp för all sin adrenalin, fradgande sportkänsla, hatiska rivalitet och brutala tailgatingfrossa som de sparat ihop under en hel säsong, och släppa lös den i en fest som egentligen bara det förstorade landet kan skapa.
Och detta sker bara någon vecka innan vi ska försöka vara så gulliga som möjligt, ge bort choklad och blommor till varandra på alla hjärtans dag och låta Amors pilar skjuta skallen av folk som fortfarande är "forever alone" (kanske just pga av man såg på Super Bowl istället för att uppvakta någon).

Vilka kontraster som kalenderåret ger oss.

Men som sagt, det är dags för årets sporthändelse, Super Bowl!

Årets lag som möts är korparna från Baltimore och the 69:ers 49:ers av San Francisco, som båda slagit ut killar som Tom "Americas prettyboy" Brady och Aaron Rodgers innan dem nu ska mötas i Mercedes-Benz Superdome i New Orleans, som pompar och ståtar med det här dundrande eventet för första gången sedan orkanen Katrina svepte förbi.

Så vad kan vi förvänta oss av detta spektakel? 

Förutom den vanliga matchen som oftast brukar vinnas av det lag som har bäst försvar (vilket oftast leder till en tät match med inte många öppningar) så är det som vanligt den legendariska halvtidsshowen som det alltid pratas om mest.

Det närmsta Sverige har kommit med för att ta efter ett sådant event är Björn Gustafssons framträdande i melodifestivalens paus när han sjöng om Carina Berg. 

Årets show står Beyonce för och ryktena går om att Destiny Childs ska återförenas på scen. Om det blir en succé eller catfight får vi se, men jag hoppas på det senare. Om dessutom Beyonce är där så bör ju också maken Jay-Z finnas på plats, då jag som äkta hälft självklart skulle utnyttja min frus framträdande för att få bästa platserna i en sådan supermatch? Kan finnas risk för en gullig duett där vilket dämpar förväntningarna.. Men som avslutas med den där catfighten förstås!

Reklamen som visas är också den underhållning som amerikanarna hyllar eventet mest för, för vem vill inte se lite roliga klipp med kändisar som marknadsför din pissöl du håller i handen under matchen? Att CBS tar 4,000,000 för varje 30 sekundersklipp gör ju det hela ännu bättre, och gör naturligtvis att du köper en ny bil från Ford i morgon bitti?

Men vilka vinner nu då? 

49:ers säger hjärnan, men Raven säger mitt brustna hjärta. 

49:ers har ett bättre försvar vilket dem visade redan förra året och med tanke hur allsidig och het Colin Kaepernick är för tillfället så är offensiven inget att leka med heller, då spelet med bl.a. sin wide-reciever Randy Moss ständigt är ett hot. Colin som tog över som quarterback som rookie nu under säsongen har förutom sin räckvidd med passningarna även visat prov på skickliga löpningar, som gör att Ravens måste vara extra uppmärksamma på honom. Dessutom så är nog deras defensiv lite bättre än vad Ravens offensiv är vilket gör att hjärnan redan har bestämt sig.

Ravens å andra sidan har ju sin egna pappa björn, lagets morfar och själ i Ray Lewis som är ute på sin avskedsturné och spelar idag i sin sista match, vilket har gjort enligt många att laget lyft sig flera snäpp, och dessutom kallar sig för Team of destiny p.g.a. detta. Just för detta emotionella farväl av honom så är det därför många som håller på laget i natt, för att han ska vinna i sin sista match och avsluta på topp! Om vi börjar snacka om emotionella ögonblick så bör det också tänkas på att vi har killen från filmen Blind side Sandra Bullock Michael Oher i laget, vilket också spär på i det veka hjärtats bedömning då han har gått igenom väldigt mycket för att få stå där han är idag. 

Dock så har jag också gått igenom mycket när jag flyttade från Malung ner till Karlstad, men inte får jag några stående ovationer i Norvalla ishall för det... 

Nyckeln till matchen är fortfarande försvaret, och även om Ravens har en stark offensive line och Joe Flacco som visat att han kan vara en av ligans bästa QB, så har dock 49:ers en starkare defensiv och en upphajpad Kaepernick som lever på sitt genombrott just nu! Och som sagt så kommer det nog vara just defensive line som kommer avgöra matchen i slutända, vilket då ligger i favör åt 49:ers.

Som vanligt kommer nog också field goalen väga tungt då lagen inte vill riskera allt för mycket, så special teams har stort ansvar i natt!

Slutresultat tror jag därför blir:

Ravens - 49:ers

20 - 24

Dock så ska det påpekas att Raven har haft alla siffror emot sig och ändå slagit ut Peyton Mannings Denver Broncos och Tom Bradys New England Patriots under slutspelet, så allt kan hända.

  -------------------------------------------------

Och så klart så måste det ätas rejält under ett sånt här spex. Min käre kollega sitter förmodligen och laddar upp på andra sidan atlanten just nu, men har lovat att ta och sammanfatta matchen istället när han sedan nyktrat till efter all den efterfest som kommer ske på det universitetsområdet han driver omkring på.

 Bakfylla och speciellt bukfylla är inget att leka med. 

Så ladda upp gott folk, släng bort finvinet, bunkra upp med Budweiser, mountain dew, doritos och allt vad fett heter, för i natt blir det historia för 47:e gången, och inte ens en stundande valentine´s day får stå i vägen för den passionerade eufori som kommer spruta ut i alla hängivna skapelser runt om i Amerika som ska kolla på matchen!

--------------------------------------

Buffalo Wings

1 paket kycklingvingar 

 Mjöl

1 msk rapsolja

1 tsk salt

1 tsk tabasco

6 msk Louisiana hot sauce

1 ½ msk vitvinsvinäger

1 tsk Worcesterhire sauce 

50-100 g margarin, beroende på hur starkt du vill ha det

½ tsk cayennepeppar

½ tsk vitlökspulver

Detta recept är anpassat för oss studenter och fattiga stackare som inte har råd med en egen fritös, utan får använda ugnen till att tillaga detta underbara sportkäk!

Dela kycklingvingarna precis vid leden på dem så du får 2 delar att äta.

Lägg dem i en skål med oljan och saltet, och sen på en tallrik med mjölet och rulla runt så dem blir mjöliga. Skaka av sen allt överflödigt mjöl så det inte blir klumpar eller en hel jäkla deg runt vingarna.

Förbered en ugnsplåt med ugnsfolie, och häll lite olja på folien och lägg sedan på kycklingvingarna med lite mellanrum från varandra.

Sätt ugnen på 200 grader och låt vingarna vara inne i ca 15-20 minuter innan du vänder på dem och har ioch kör 15-20 minuter till på den sidan. Eller så går ni på känsla och kollar när vingarna börjar bli gyllenbruna och lite krispiga.

Under tiden så kan du förbereda såsen genom att lägga i margarinet, såserna, kryddorna, lite salt och vinägern i en kastrull på medelvärme och röra om tills det blivit en fin liten röd sås. 

När vingarna är färdiga slänger du dom i en kastrull, häller i lagom med sås och lägger på ett lock och börjar skaka om en stund lite lätt för att såsen och kycklingen ska blandas. Lägg vingarna på en tallrik med hushållspapper och låt det mest av såsen och det flöötiga rinna av och sen.. 

BOOOOOOOOOOM....

Är dina buffalo wings färdiga. 

Servera med extra kall mountain dew, blue cheesedressing och en mördande blick från dem som glömde köpa sina egna kyckingvingar från närmsta snabbkäksställe.

--------------------------------------

Och för er som börjar undra vad uttrycket står för - här får ni svaret

-What is Kaepernicking?

-It's the art of kissing your biceps after you score a touchdown.

-So it's like Tebowing, right?

-Well, sorta. But not really.

-Why not?

-Because Colin Kaepernick can actually play quarterback.