Julspecial från andra sidan

Då var vi väl här igen, den mest uppmärksammade högtiden i hela världen. En tradition som funnits innan ens kristendomen blev mainstream, fast då i januari och med ett klassiskt julblot istället (då man offrade allt från getter till grannens stryktipskuponger). Vad hade vårt samhälle varit utan denna fantastiska dagen?
Ta t.ex. Gävle, en fantastiskt tråkig stad med ett hockeylag som drar lika mycket intresse som A-ekonomin på dagis. Vad hade Gävle varit utan "bränna bocken traditionen"? Jag skulle vilja påstå ingenting.

Nej dags att sluta skämta, men vi svenskar har en hel del galna traditioner.

Männen skickas ju t.ex. ut i skogen med en yxa för att hugga ner ett träd på någon annans tomt, för att i fullfart köra granen hem till hemmets lugna vrå. När väl detta trädet ställs in börjar man pynta den med glitter, kulor, ljus och högst upp i hierarkin en stjärna. Vill man göra det lite överkurs väljer man att lägga julklapparna under granen istället för att en tomte ska dela ut dem.

En annan svensk tradition som vi har haft sedan Arne Weises storhetstid är Kalle Anka. Alla minns vi väl den hemska hackspetten som driver stackars Kalle till vansinne, eller hur Långben håller på att ta kål på sina två bästa vänner (jag hoppas verkligen någon tar hans körkort, hade ju varit livrädd om jag hade mött någon som honom på vägarna). Själv är jag (Björn) faktiskt emot Kalle Anka på julafton, möjligtvis för att det känns för repetitivt men också för att jag inte gillar stilen med en berättarröst (antingen textad eller heldubbat, jag vet att man gör likadant i Polen när man dubbar men jag klarar helt enkelt inte av det). Varje jul sedan fjärde klass har jag därför bojkottat programmet och sett på The Simpsons istället. Funkar mycket bättre och för mig har det nu varit en tradition i snart tio år.

När vi senare kommer till det amerikanska köket under juletider öppnas ögonen upp lite. Det är inte exakt som hemma i vackra Sverige men det finns vissa saker som man känner igen faktiskt:

• Här i Minnesota har verkligen deras skandinaviska rötter spelat en väldigt stor roll. Ta t.ex. lutfisken eller "lotefisk" som de själva kallar det. Jag har faktiskt fått väldigt många förfrågningar om jag gillar det, men ofta får de höra att det inte tillhör en av mina favoriter, även fast min mors sida av släkten är såld på det. När de äter denna bisarra rätt brukar jag och min far klämma en klassisk pizza istället. Min värdfamilj brukar också ha en speciell brödsort som de kallar för "lefse" (liknar stomp). Populärast på julbordet och tar slut snabbast.
• En mycket fin dryck som brukar drickas är äggtoddyn (som i Sverige är mer förknippat med påsken). Den amerikanska versionen av detta brukar oftast innehålla muskot och istället för varm mjölk används grädde. Har man tur kan man också få det med lite alkohol i (t.ex. rom & konjak) men den turen har jag inte haft.
• Precis som i Sverige brukar många ha en klassisk julskinka, men många väljer istället en julkalkon. Jag föredrar den senare, även fast man blir sömnig när man äter det.
• Skulle jag fråga om Janssons frestelse skulle nog många ögon kolla på mig förvånat. Här i USA är det nämligen potatismos som gäller, och även fast det kanske inte är så fint med mos så funkar det perfekt till kalkonen. Som ni vet slår ibland den ful-kulturella trumman högst.

Men viktigast med julen är väl ändå tomten och vad för finurligt han har i säcken? Utan julen skulle vårt kapitalistiska system falla sönder totalt och vi skulle behöva gå tillbaka till dem stängda dörrarna under Sovjet unionens glans-dagar. Därför har vi på matbloggen skapat en önskelista till våra fans om ni känner att ni skulle vilja skänka oss en gåva såhär i juletider och således stödja det kommersiella systemet:

Björns önskelista:

1. Ett eget land i Sydamerika.

2. En banjo.

3. Veronica Maggio.

4. Ett diplom som någon annan har tilldelats.

5. En Ferrari.
6. Att Ö blir en bokstav i USA.

Davids önskelista:

1. The Millenium Falcon i naturlig storlek
2. Mila Kunis inslagen under julgranen
3. En julgran
4. Ett nytt parkeringskort på Kronoparken
5. Dubbas till "sir", av Storbritanniens drottning
6. En fiskebåt i Thailand

Och då över till det klassiska receptet på en av de mest uttråkade svenska julrätterna:

Köttbullar till julbordet (ca 40-50 st)

1000 g köttfärs

1 dl ströbröd

3 dl mjölk

2 ägg

salt & peppar

1 gullök

Smörj en ugnsplåt med smör.

Finhacka löken.

Lägg köttfärsen, hackad lök, ströbröd, mjölk och ägg i en stor bunke. För extra tuggmotstånd senare, lämna kvar äggskalet.

Blanda runt tills det ser riktigt kletigt ut, salta och peppra efter smak.

Börja rulla små bollar som du lägger på plåten, kan du inte rulla så kan du göra fyrkanter, hexagoner eller andra former som inte hör julen till.

Sätt ugnen på 225 grader och sätt in plåten ca 20-25 minuter.

Öppna med jämna mellanrum för att röra om på plåten så de inte fastnar eller bränns vid.

Ta ut och kolla på en köttbulle om dem är färdiga genom att dela på dem.

Med detta inlägg önskar vi från oss på the Mated Chef, till er alla, en riktigt god jul!

Dagens gästmästerkock

Då och då händer det. 
En bra julkalendern sätter igång igen (fortfarande sämre än Mysteriet på Greveholm), sossarna får 99% av alla valröster, Justin Bieber vet vad Tyskland är för något och en läsare av vår matblogg hör av sig och vill dela med sig av ett recept.

Bara det sista kommer hända. Och äntligen har det hänt.

En gammal knegare som gått från ärrad junior som (enligt han själv) bar var och var annat ungdomslag på sina spröda axeln, till att bli en samhällshjälte som pratar om den gamla goda tiden vid kommunens kaffebord.
Nej allt kanske inte var sant, i alla fall inte samhällshjälte (om man räknar bort alla ekorrar han kört över med gräsklipparen) men som vi alla vet så gör man inte karlen av vilka byxor han bär. Dock så är jag riktigt glad han följer vår kära matblogg och publicerar mer än gärna hans receptet till punkt och pricka!

Nudelwok med kyckling

Ingredienser:

äggnudlar

salladskyckling

wokgrönsaker (helst lidl)

chicken cashew sauce (santa maria)

gräddfil

vitlökskrydda

olivolja

salt

Koka äggnudlarna, stek i tur och ordning kyckling, wokgrönsaker och nudlarna i wokpanna. 

Tillsätt vitlökskrydda,salt,olivolja och chicken cashew sauce efter behag.

Bon Appétit!

En signerad, använd,rostig kökskniv och affisch på mig och min polare i naturlig storlek kommer skickas till dig du lycklige man med (hemma)fru som suttit hemma och väntat med spänning på att vi ska sprida ditt recept! Åter igen mången tack och god lycka med dina axlar!

Ett lyckligt par som får en affisch på the Mated chef?

Har du också något recept som sticker ut från mängden, du vill skryta om eller som du bara vill försöka matförgifta din granne med genom bloggen? Tveka inte att höra av er!!

 

Thanksgiving

En tradition i USA är att fira Thanksgiving den tredje helgen i november. Detta har att göra med pilgrimer och indianer men eftersom detta inte är en historiablogg tänker jag inte gå in på det så mycket mera.
Jag kan ju dock berätta lite hur en klassisk Thanksgiving-dag går till:

Tuffa grabbar!

Man börjar dagen med att kolla på den klassiska Thanksgivings-fotbollen (den amerikanska varianten). Oftast är det Detroit Lions som spelar (71 Thanksgiving matcher!) med ett vinstfacit på 47.9%. I år spelar dem igen och denna gången gör man det mot Super Bowl vinnarna Green Bay Packers, jag tippar att Packers ror hem matchen ganska enkelt. Ett annat lag som också förekommit en del under Thanksgiving Classic:en är Dallas Cowboys som "enbart" spelat 43 gånger med ett vinstfacit på 64%. I år möter de Miami Dolphins och jag tror även att Thanksgiving-laget från Texas krossas delfinerna, då Dolphins ligger sist i sin grupp och dessutom förlorat 7 av 10 matcher.


Efter fotbollen är det dags att käka. Självklart äter man kalkon och frodas i mängder av mat, såsom potatismos, squash, "butter rolls" som är ett speciellt bröd, såser och självklart pumpapaj. En sak man dock måste ha i beräkning är att man blir väldigt, väldigt, väldigt trött av kalkon så resten av dagen sitter man bara hemma och halvsover. Butiker är inte öppna så det finns liksom inte så mycket man kan göra. Jag minns förra året, jag sov nog bort 7 timmar av dagen och när kvällen kom var jag ändå så trött att jag ville sova mera. Mycket festligt och jag kan verkligen rekommendera det.

En sån här kö stod jag i igår!

Detta året blev det ingen thanksgiving för mig, min värdfamilj skulle till Wisconsin för att fixa morföräldrarnas hus så jag fick stanna kvar i Alexandria, MN, helt ensam. Dock har jag fina vänner så på kvällen kom min polare Ande med lite mat och tog senare med mig till Target för Black Friday rean. Vad är då BF? Jo enligt wikipedia är Black Friday "en temadag i USA som infaller fjärde fredagen i november, dagen efter Thanksgiving. Det är USA:s största shopping- och readag. Det är även dagen då julhandeln inleds, och många amerikaner börjar juldekorera och shoppa. Namnet kommer sig av att det är denna dag många butiker går från rött (förlust) till svart (vinst) i räkenskaperna. Alla butiker har öppet väldigt tidigt, vissa redan öppet från midnatt, andra oftast från klockan 5 eller 7 på morgonen, samt stänger väldigt sent, oftast vid 23-tiden."
Jag köade i tre timmar och det jag fick loss var lite schampo... och ett Wii med ett spel för 880kr. Bra deal gott folk!


En annan sak som är speciell med thanksgiving är att man ska visa tacksamhet för det man har här i sitt liv.
Därför får ni här en liten tacksamhetslista från mig:


Jag är tacksam för att:


Jag är född och uppvuxen i Sverige.
Jag har en familj och vänner som alltid funnits där för mig.
Att Rögle spelade 2 säsonger i elitserien under min tid som supporter.
Att jag fick mitt stipendium här i USA.
Att David är så fantastiskt duktig på att skriva här i matbloggen, utan honom hade vi aldrig blivit något.
Att jag fick thanksgiving mat igår.


Vad är ni tacksamma för fina läsare? Kommentera gärna och dela med er av upplevelser om ni har några. Kom också ihåg att aldrig ta era nära och kära för givet, en dag kan de vara borta!

Tvångsmata andra = bättre sex för vissa

Ordet "sex" säljer och fångar er uppmärksamhet. Därav rubriken. Men vi ska faktiskt prata om sånt. Typ.

Precis som en charmerande ung kvinna kommenterade i ett inlägg tidigare, så händer det mycket när en man och en kvinna träffar varandra och blir förälskade eller helt enkelt börjar ses för ofta, så att hans "bros" inte kan träffa honom längre och förstår vårt perfekta liv. Vi har alla varit där, och vi som blivit utsatta vet mycket väl vad jag menar, när han valde bruden före oss.

Det hon ville påpeka var hur männen har en tendens att gå upp i vikt när vi träffar vår soulmate, tack vare deras matlagning och allehanda romantiska middagar och fyllekäk. Och frågan hon ställde var om hon kunde klassas som feeder.
Tyvärr kan vi inte ge dig svar, låt oss kalla henne fröken "X", men vi kan däremot lova dig att du alltid är välkommen att laga vår mat då vi ibland inte orkar helt själva och behöver matlådor & kärlek (man får inte det utav pizzagubbarna).
Dessutom svarade du ju själv på din egna fråga, efter det.

Och nu när alla sitter och gnuggar hakpartierna och kanske sig lite i skreven efter helgens bravader, och undrar över vad en feeder egentligen är, så tänkte vi på the Mated Chef förklara det lite närmare. Visserligen är det ju Björn som är hjärnan här på bloggen, men jag ska försöka göra mitt bästa. Detta är ju trots allt matrelaterat, vårt specialämne!

Till hjälp har jag Thomas Järvheden som här förklarar fenomenet lite närmare --> Thomas Järvheden – Feeder

En feeder är alltså en person, man, kvinna,transvestit eller häst som har en sexuell dragning till överviktiga personer genom att, som vi redan pratat om, man göder sin äkta maka/make/(häst) tills dem blivit sjukt stora (eller bara större)!
Man ska inte blanda ihop detta med vanlig "fat fetishism" som bara handlar om att man attraheras av tjockleken, utan just matbiten är en viktigt del i feeder-stylen! Det är just att man gillar att mata någon annan, för att nå ökad vikt, som man går igång på!
Hett.
Och i många fall är det männen som är just "feeders" medan kvinnorna oftast blir "feedees" och får krubba på i mängder, till skillnad från fallet med Ma.. fröken "X".

Så om vi nu har några feeders bland er läsare så hoppas vi på the Mated Chef att våra recept hjälpt er i eran kamp till er motsatta hälfts (enligt er) perfekta kropp!

G´night everybody!

Pizzor i Alexandria, Minnesota

Jag vill bara passa på att tacka alla som röstat på oss till tävlingen årets matbloggare. Även fast vi inte vann så är både jag och David enormt tacksamma för att ni tog er tiden att ge oss en chans. Ni är alla värda en kram och jag ska personligen ge er alla en kram en vacker dag.

En annan sak jag måste ta upp är hur bra David skriver. Det är en ära att få ha en matblogg tillsammans med denna stiliga, smart, välartikulerande man.

--------------------

Varje torsdag sedan skolan började i Augusti har jag och min polare Mike rest Alexandria runt för att leta efter den mest utsökta pizzan.
Regeln vi satte upp var att det måste vara ett pizzaställe, därför räknas inte bensinmackar & restauranger (för ärligt talat, vem har råd att äta där?): Vi bestämde oss också för att köra den klassiska amerikanska sägnen "Go big or go home" och beställde bara dem största pizzorna som fanns tillgängliga.
Därför presenterar The Mated Chef nu:


Björn Walters fantastiska resa genom Alexandrias pizzerior:


Papa John's Pizza:

John Schnatter aka Papa john

Vår resa började med att vi inte riktigt visste vad vi skulle äta den första dagen. Ingen av oss var sugna på tacos, hamburgare lockade inte, vi hade inte riktigt pengarna för något dyrt så efter tags tänkande insåg vi att pizza var svaret på livets stora fråga. Men vart skulle vi äta? Båda hade tröttnat på Pizza Ranch efter att varje vecka i två månaders tid ätit buffé där och vi kände att det behövdes en förändring. Det var då jag med mitt intellektuella sinne mindes hur jag och min familj delat på tre familjepizzor på Papa Johns i Orlando, FL (det tog bara tre dagar med pizza till varje måltid för att äta upp dessa).
Därför begav vi oss iväg till pizzerian längst bort från min bostad.
Detta ställe hade givit en klaustrofobiker mardrömmar i tre veckor, det var riktigt trångt och det rymdes knappt 3 besökare där inne. Men när vi väl kom in och fick beställa fick jag se återse ett kärt ansikte:
Min gamle polare Ande från min matteklass. Han som bjöd mig på alkohol på min födelsedag så jag gick in i en glasdörr. Vi beställde den klassiska X-Large pizzan och han kollade på oss två beniga getter och frågade om vi menade allvar. Självklart gjorde vi det, vi var ju två seriösa personer. Efter 15 minuter fick vi våran pizza och drog hem. Den var lika vacker som Veronica Maggio utan hennes make och son.
Vad fick pizzan för betyg? Ja dags för Pros och Cons!

Pros:

Vacker va?

1. Man får en gratis vitlöksdipp & en gratis fefferoni när man köper pizza här.
2. Köper man av Ande får man två vitlöksdippar & cirka 56 fefferonis extra.
3. Priset. Vanligtvis: $10. Med Andes rabatt: $8.
4. En av dem bästa pizzorna jag ätit (Mike tyckte den va sådär) & dippen gör pizzan fantastisk.

Cons:
1. Det tar cirka 10min innan deras maskin kan läsa några kort, så man får oftast stå där länge om man inte har cash på sig.
2. Ej gångavstånd då det ligger på andra sidan stan.
3. Väldigt flottig.

Betyg:
4.5 vitlöksdippar av 5 möjliga.


Dominos:


Efter tre veckor på Papa Johns ville Mike att vi skulle prova Domino, så sagt och gjort åkte vi in till mitten av stan för att prova på ett nytt ställe. Ska sanningen fram (Vill du ligga med mig?) så var jag väl inte så pepp på stället, hade hört rykten från andra polare om att stället skulle vara värdelös och det var även ett klipp på The Simpsons om att Dominos inte hade så hög klass. Men eftersom jag alltid varit så öppensinnad bestämde jag mig för att ge stället en chans. Sagt och gjort drog vi dit. När vi öppnade dörrarna till pizzapalatset blev jag minst sagt överväldigad. Om Papa Johns var en grotta var Dominos ett öppet fält. Det fanns knappt några bord och det hade nog gått att hålla Big 4 konserten här inne.
När vi väl skulle beställa betjänades vi av en sunkig 25+are som luktade väldigt annorlunda. Efter att ha betalat det ynka priset av $10 drog vi runt stan innan vi hämtade upp pizzan. Dock var det mycket trevligare att hämta upp pizzan, detta eftersom en riktigt snygg 18+are kom ut med den till mig. Så kanske dags att summera Dominos erfarenheten?

Pros:
1. Snygg kvinna, hon kan gå långt, hon vet hur man delar ut pizzor.
2. Priset var lika som på Papa Johns, dvs 10dollar. Bra deal.
3. Det tog bara 5min att fixa pizzan.

Cons:
1. Killen där, nej tack.
2. Själva pizzan var inte så fin, pepperonin smakade bara fett & baconet smakade uppvärmt.

Betyg:
2.5 snygga kvinnor i kassan av 5 möjliga.


Pizza Hut:

Det är insidan som räknas!

Tredje veckan var det dags för pizzans Peter Forsberg. Alla har ju hört om Hutens framgångar men håller kvalitén verkligen den samma som den gjorde under slutet av 90-talet? Min amerikanske vapenbroder och jag valde därför att bege oss till den näst-närmsta pizzerian. Men det var just här som den internationella duon mötte sitt första problem. Dem störta pizzorna Huten hade var 14 inchare, det innebar att jag och Mike bara skulle få 4 bitar var. Hur skulle detta sluta? Efter att ha betalat drog vi hem för att lira lite NHL medan vi väntade in 25 minuter(!). Efter en timme av spännande matcher åkte vi och hämtade den mysiga pepperoni pizzan. Betyg på pizzan? Ja tack.

Pros:
1. Pizza Hut får nog priset för stiligast insida, allt var verkligen uppbyggt som en restaurang! Man fick stå på ett visst ställe innan man blev visad till ett visst bord (detta gällde dock inte mig och Mike).
2. Det godaste jag ätit sedan Papa Johns, hade pizzan varit en hockeyspelare hade det varit en Peter Forsberg under hans säsong i Philadelphia/Nashville eller Mattias Sjögren under hans säsong i Färjestad förra året.
3. Inte flott alls!

Cons:
1. Inga 16inchare.
2. Priset, $10 för en 14, är inte den bästa dealen.
3. Väntetiden var ganska kännbar, trots att vi glömde pizzan p.g.a. hockeyn.

Betyg:
3.5 NHL12 matcher av 5 möjliga.


Papa Murphy's:

Såhär såg vår pizza ut...

För två veckor sedan bestämde sig vårt gäng att vi skulle göra en all nighter med alkohol & pizza (varför en all nighter? Alla utom jag skulle åka till ett Zoo i Minneapolis klockan 6 på lördagsmorgonen så dem kände att de kunde dygna... ingen bra idé). När det var dags att välja pizza var Eddie väldigt bestämd. Det skulle bli en familjepizza på hans favoritställe. Nog var det väl en familjepizza, vi var 5 personer som åt och det fanns ändå pizza åt mig till frukost dagen efter. Även fast kvällen var väldigt trevlig med promenader, omegle, gitarrspelande, FIFA & utspårningar höll väl inte pizza högsta klass. Kanske var det just Papa Murphy konceptet som inte föll oss kritiker i smaken, där pizzan är "Take n' bake" då man själv får slänga in den i ugnen. Kanske var det för att det var en calzone variant. Kanske var det för att vi åt pizza på en fredag (ack och ve, hemska tanke). Då öppnar vi upp för betyget:

Pros:
1. Storleken, så mycket pizza har jag aldrig sett i hela mitt liv. Skulle kunnat få bort svälten i Afrika två gånger om.
2. Priset, $14 bara! Det är verkligen detta som är problemet med USA. Om något som är extra small kostar $7, kostar extraextra large bara två dollar mer. Då väljer man ju självklart extraextra large även fast man måste äta det i fyra dagar också.

Cons:
1. Definitivt sämsta pizzan jag ätit. Höll väldigt låg klass, och anledningen till att jag åt resterna till frukost var att jag var lite "trött i huvudet" efter alkoholen.
2. "Take n' bake" formatet. Visst, det kan vara bra om man ska förbereda en "fin middag" och säga att man lagat pizzan för hand, men som nu när vi grabbar skulle må behövde vi först vänta 15minuter för att få pizzan och sen ytterligare 21minuter (plus uppvärmningstid av ugnen) för att kunna få äta.

Betyg: 1.5 flaskor absolut vodka av 5 möjliga.


Godfather's pizza:

"I'll give him a pizza he can't refuse"

Gudfadern part I och part II är två av världens bästa filmer genom historien, så hur skulle en pizzeria med samma namn kunna slå lika högt? Det är sannerligen att slå på stort.
Vi skulle egentligen ätit här förra veckan, men Mike handlade på Papa Johns istället. Detta var dock inte sista gången Mike skulle tabba sig. När vi väl beställde så sa han "gold crust" istället för den tjocka botten vi jämt använt oss av. Detta kostade oss $2 extra.
Men trots, Mikes fiaskon så var Godfather's fantastiskt gott. Slår till och med Papa John's! Dock var inte allt perfekt...

Pros:
1. Som jag sa innan var det den godaste pizzan i stan, punkt slut.
2. Väldigt italiensk stämning, förutom musiken som spelades där inne.
3. Pepperonin var väldigt kryddig och man kunde känna vilken energi som lagts ner på pizzan. Kvalité för kvantitet som sagt.

Cons:
1. Priset... $17... endast rika har råd att äta där. Drar nog hellre till Papa John's och betalar $8 mindre.
2. Definitivt kletigaste pizzan, fettet bara rann, dem behövde till och med ha ett extra skydd under pizzan så inte fettet skulle förstöra botten.

Betyg: 4 Marlon Brando som spelar Gudfadern av 5 möjliga.


Bonus:


Pizza Ranch:


Nog för att vi inte besökt pizzerian sedan september, men jag kände att en del av mig själv behövde få skriva ut om det. Det är ändå en viss kärlek jag känner för detta ställe. Varenda onsdag under vårterminen och varje onsdag till september under höstterminen käkade jag och tysken buffé där (även Mike dem tre sista gångerna) och det var verkligen något att längta efter. Man betalade 9 dollar och fick äta och dricka hur mycket man ville. Fanns inte pizzan man ville ha gjorde de en sådan och man fick alltid första biten. Det var även trevlig personal som gjorde allt för att man skulle trivas. Jag kan faktiskt sakna att inte gå dit men sedan var vi väldigt trötta på maten också. Kanske en nystart i vår?

Pros:
1. Bufféidén, väldigt läckert måste jag säga. Det var lite av en utmaning för mig och tysken att klämma i oss så många bitar som möjligt. Jag tror vårt rekord låg på 28 tillsammans (dock hade vi skippat frukost och lunch den dagen).
2. Variationer, man kunde skapa galna pizzor, prova en bit, sen inte äta något mer. Min favorit var Beedjorno special - Pepperoni, Garlic Sauce, Canadian Bacon & Bacon.
3. Det var ett väldigt fint ställe att äta på.

Cons
1. Vi åt därför mycket och tröttnade, sedan kanske inte kvalitén va så bra.
2. Många galna pizzor, men klassiker som pepperonipizzan tog jämt slut. Så man satt ofta och vänta på något gott.

Både pro & con:
1. Priset: $7.5 dollar för lunchbuffén, $9 för middagsbuffén. Bra om man äter mycket, men tänker efter kan man få 10 slice:ar för 10dollar på andra ställen.

-----------------------------

Vi kommer nu istället börja testa hamburgerbarer i stan (Mac D, BK, DQ, listan kan göras lång) och vi får se ifall det kommer upp på bloggen. Fast det kommer inte starta fören om 2 veckor, nästa vecka ska jag och Mike göra en egen pizza och se om vi kan slå dessa ställen.
Matbloggen har även lite andra planer på inlägg och jag hoppas ni fortsätter läsa så vi kan uppnå världsherravälde tillsammans.

På återseende sötnosar <3

Ny serie: Mat för män!

Som ni alla vet så brukar jag och min kollega då och då hylla guds vackra skapelser som brukar kallas för bitchar och fjortisar ibland.  Och eftersom alla damer nu älskar oss (vad vi intalar oss själva iallafall) så mycket efter dessa inlägg, så började vi tänka till lite (vi är rätt bra på att tänka). Och precis som en galen kattkvinnas plötsliga uppenbarelser så insåg vi att vi inte riktigt tagit upp en annan viktig punkt i livet som faktiskt är värd att nämna!

Föregångare till Barney Stinsons "The Bro Code"

Manlighet.

För trots att vi, liksom Alla andra Gillar Brudar , så måste vi ju ändå prata om lite manliga saker då och då. Som lastbilar, skotrar, bärs och senaste bilringen på snyggaste bruden. Och det är därför som vi nu börjar om med en ny serie för att balansera detta.
För precis som vi vill hylla dessa damer så måste vi få berätta om allt annat viktigt i livet.
Vi kommer prata lite om manliga saker eller personer, kanske sjunga en riktig gubblåt med oanständigt text eller visa en manlig film , och sen kanske ta upp ett recept på en klassisk (i våra egna blodsprängda ögon) manlig rätt.

Otroligt manliga

Och det första vi tar upp på manlighetslistan är:

Att kunna gå omkring i sin lägenhet i bara kallingar som ungkarl.

We have all been there, så ni behöver inte förneka det. Kanske inte det snyggaste eller fräschaste för utomstående som ser det, men jag VET att alla nån gång gjort det och njutit av det (det här behöver inte bara handla om det manliga könet, jag är rätt säker att det finns ni "damer" som gör det titt som tätt också).

Ingen som bryr sig att din mage tittar fram. Ingen som bryr sig att du har tatuerat halva Mimmi Pigg på ena bröstet (jag var ung & dum och behövde pengarna). Och ingen som ser när du står och spänner dig framför spegeln.

För kom ihåg; i höstmörkret är vi alla lika snygga och blinda av kärlek. 

Och förhoppningsvis så hittar du din drömmars kvinna nån gång, men då kan du inte göra detta utan att få en äcklad blick varje gång du går ut i köket. Passa på och njut vill säga.

Och nu det första manliga receptet vi ger er, är......

BLODPUDDING á la MORBERG

Ingredienser 

1 l Grisblod

7dl buljong

7 dl grovt rågmjöl

50-100 g späck i små tärningar

1 st syrlig äpple

1 dl smält smör

1 dl sirap

0,5 tsk malen kryddpeppar

0,5 tsk kryddnejlikor

2 tsk mortlad mejram

1 tsk malen ingefära
1 msk salt

matolja till smörjning av formen

Rödlök

Gör så här

Dag 1

• Sila blodet (otrooooooligt manligt)
• Hacka rödlök, späck och äpple
• Vispa blodet ordentligt med buljongen och alla kryddor
• Tillsätt smält smör, sirap och alla kryddor (även män behöver smak)
• Fortsätt och vispa tills din underarm är av dubbel storlek pga träningen den får
• Tillsätt äpplet och späcket (hehehe späck..)
• Olja in en avlång kakform. Smeten ska gå upp till ca 1 centimeter är kvar till kanten.
• Häll blodpuddingen i formen
• Sätt folie över och sätt i vattenbad
• baka i ugnen i 175 grader minst 1 timme
• prova och sticka med en sticka. Skall vara torrt som snus
• När det är färdigt vänder du upp och ner och lägger en tyngd över för att pressa ihop allt

Dag 2 och serveringstillfället (om du fortfarande är hungrig eller om du inte redan har dött av hunger)

• Stek bacon eller fläsk
• Skär centimetertjocka skivor av blodpuddingen och stek dem i fettet från fläsket
• Servera med med lingonsylt, smör och fläsket på en tallrik och ät likt en ungkarl ovan  

På återseende alla ni män i Sveriges skogar.

Kvinnorna i våra liv: (Emma Watson)

Vi fortsätter våra galna hyllningar till all världens kvinnor som fångat vår uppmärksamhet, varit en del i vår uppväxt, flörtat och sedan lämnat oss i diket, eller bara som vi vill uppmärksamma så att vi kan få fråga chans på dem och leva ett falskt Svensson-liv med.

Har stulit mer brinnande hjärtan från oss, än kvinnorna i våra liv?

Och det är ju något speciellt med dem här b-rudarna från Hollywood som vi ser på bakfyllans värsta tider eller på bioduken bara för att dina kompisar sa att filmen var bra (men sen så var den inte det :PPppPpP)
I alla fall så har ju vissa av de mer eller ännu mer fagra damerna slitit ut & stulit våra manliga hjärtan så att till och Mola Ram från "Indiana Jones: The temple of doom" hade blivit generad.
Och precis som jag inte har nämnt tidigare, så har jag liksom många andra fallit för pluggnörden som visades bli en ny gudinna på vita duken (eller svarta skärmen om du inte betalt tv-licens).

Twittrar #LikeABoss

Han-som-aldrig-får-nämnas-vid-namn, Lord Voldemort, twittrade en gång: "Ugly girls are not allowed to suddenly become hot in movie adoptions. **Ahem** Hermione Granger." (det är sant, hans användare är "Lord_Voldemort7", kolla upp det själva om ni inte tror mig).

Och med detta kan jag förstå han.
För när man satt och läste böckerna i missnöjd ensamhet, så trodde man väl aldrig att denna pluggis med sitt yvigt vilda bruna hår och enligt boken en aning för stora framtänder, skulle bli nästa dröm för dagens ungdomar? "Jaha", tänkte man, "det lät ju inte som en 10-poängare" var det närmaste ett erkännande hon fick.
Men sedan så kom filmerna och förbluffade oss.

Emma Watson damp ner från en dementorfull himmel och fångade våra hjärtan med eller utan kärleksdrycker, och trots att man växer upp med böckerna om Harry äventyr, så måste man erkänna: "det där rollvalet var inte helt tokigt".
Till skillnad från Maggio (som vi hyllat tidigare) så är ju denna jänta nästan lika gammal som oss, så vi kanske ska hellre satsa på henne Björn? Dock så har jag erbjudit henne att komma på middag till mig flera gånger, men verkar som alla mina 68 brev antagligen kommit bort i postsystemet..?

Så vad ska denna unga fröken göra efter att hon blivit färdig med trollkarlsfenomenet som förgiftat världen? Förutom 2 filmer som kommit under året och det nästkommande, och efter att ha lånat sin röst till den animerade filmen "The tale of Despereaux" förut (hon fick tillbaka rösten också), så har hon börjat med modelljobb vilket vi alla applåderar henne åt.
Hur som helst så får vi väl se om hon fortsätter och rider på vågen av succé i Hollywood, eller om bakfyllan från HP-filmerna tar kål på karriären.. Vi hoppas så klart på den första! Men om det skulle krisa vet du vart du har mig Emma, middagen är alltid redo.


Och så från en söt engelsk pudding till en annan. Dagens recept är på CHOKLADPUDDING, som är en klassisk engelsk efterrätt!

Ingredienser

8 dl Mjölk

1 dl Maizena (majstärkelse)

1 dl Råsocker

2 Äggulor

0,5 dl Kakao

1 msk Vaniljsocker

25 gram Mörk blockchoklad

2 dl Vispgrädde 

2 dl Färska bär eller chips

Blanda ihop mjölk, maizena, råsocker, äggulorna och kakaon i en kastrull. Rör ihop med visp från starten eftersom det lätt bränns vid. 

När smeten börjar bli lika tjock som en medelålders amerikan, så sänker du värmen och eller tar bort kastrullen från spisen. När den börjar tjockna så går det sedan rätt snabbt, och du ska då röra i vaniljsockret och fint hackad blockchoklad. 

Häll sedan upp puddingen i små glas och låt dem svalna, eller ät direkt ur kastrullen om du är ungkarl.

Servera sedan i glasen och toppa med färska bär eller chips, your choice.

Nu ska jag och köpa mig en pizza, tack och hej!

Kvinnorna i våra liv (del 4: kvinnorna i SP)

Jag har precis tagit mig ur höstdepressionen och måste tacka Björns vackra inlägg för det! Lite tröstätande, fina låtar och en antal samtal till min egna spåtant gjorde susen!

Men det är med stor ära och ett litet hånleende som vi fortsätter med vår kulinariska resa genom den feminina motsvarigheten i våra liv. Nu är det inte så att jag och Björn är speciellt feminina då vi själva anser oss vara otroligt manliga och hört det från alla våra älskarinnor (som vi hittat på själva ) ett flertal gånger.
Nej, vi ska prata om några andra. För nu när man börjar bli lite till åren gången, fått öronhår och en massa rutin i att berätta om hur det var bättre förr, så börjar vi se tillbaka på skoltiden och våra glada klasskamrater!

Så precis som på Charlie Sheen's Roast så ska vi än en gång prata om kvinnorna i våra liv! Fast från vår avgångsklass i gymnasiet denna gång.
Precis som Charlie alltså gjort.

Tänker tillbaka på sina skolår och klasskamrater?

Det var i denna tidsålder som 2 mer eller mindre smarta, men ack så eleganta, genier träffades för första gången och tänkte: " Vad fan är det där för pucko?" om den andre. Dock så fann dem snabbt sig i varandras sällskap och skulle så småningom bli vad dem själva kallar sig "matlagningens svar på Super Mario & Luigi".
Men allt var ju inte en dans på törnrosor, det fanns ju andra personligheter i klassen som satt sina feta fotspår på oss. Hur och på vilket sätt tänker vi inte berätta på grund av att detta är en blogg som inte har någon åldersgräns av fel anledningar, så vi tänkte bara delge några fina minnen, kommentarer och/eller tankar om dem som vi en gång kunde namnen på.
Varsågoda:

Annika 

Björn: Likt mig en sann samhällare. Annika var definitivt den lättaste att prata med i klassen, och det fanns ett speciellt lugn i henne som många andra inte hade. Även fast hon var borta längre tider var hon en kvinna där man visste att stabiliteten inte saknades! Senaste gången jag träffade Annika var under 92:ornas student och det var faktiskt rätt trevligt.

David: Hon var egentligen den enda man kunde prata om all sorts av jakt med i klassen, då resten inte såg skillnad på en giraff eller älg (med viss reservation)! Och tur var väl att en som hon fanns då, annars hade man nog blivit mer eller mindre tokig.

Camilla

Björn: Jag vet nog ingen kvinna som kunde lika mycket om datorer som Camilla. Hon kunde typ allt och det var helt fantastiskt! Om jag inte har helt fel var hon även i min musikklass och där ska alla medlemmar hyllas för att vi tillsammans med det musikaliska geniet Torbjörn lyckades åstadkomma en ballad av framgångar.

David: Precis som undertecknat (David alltså) så har hon fortsatt och läst nåt med ekonomi, och bara det är tecken på att hon verkligen vet vad hon gör! (Nu kom jag och Björn inte ihåg vad för ekonomiskt hon läste exakt, så detta kan ju bli lite pinsamt ifall vi har fel...)

Daniella

Björn: En mycket stark kvinna som likt mig själv åkt buss nummer 157 till och från skolan varje dag. Nog för att det bara var mellan Malungsfors och Malung men det är ändå en tuff tid av väntan och tragik. Jag minns henne också för att hon red mycket med sin häst och att vi fick se en video från när hon deltog i SM.

David: Skulle kunna nämna många saker om henne, men konstigt nog tänker jag bara på alla gånger jag varit chaufför åt henne? Dansbandsveckan, helger och andra tillställningar så blev det att man satte sig bakom ratten, men vad gjorde det? Man fick ju se sig om i Fôzz iallafall! Hon är också en av elitstyrkan som flyttade ner till Karlstad för att plugga, så hos henne har man alltid någon man kan umgås med, eftersom jag inte har några vänner (det säger mina vänner här nere iallafall).

Helene

Björn: Hon kom inte till klassen fören det andra året, ändå är det svårt att tänka sig att man gick ett helt år utan henne. Nog en av dem mest underbara personer jag lärt känna. Hon lyckades alltid hamna i trubbel och jag minns gången när hon och jag hade ett muntligt historiaprov med Daniel. Det blev jag som fick svara på alla frågor (detta hjälpte mig till MVG). Det bästa var dock hennes humor o att det alltid spårade ur när man gjorde nåt. Hoppas verkligen utbildningen går bra så vi får en godhjärtat snut!

David: Med tanke på att hon nu ska bli polis så har jag ideligen tipsat henne om att Värmland söker ständigt nya poliser. Visserligen verkar ju AIK betala mer som det verkar men Kronoparken är inte den säkraste platsen att bo på.. Snälla Helene ta jobbet, så man vågar köpa mjölk kl.7 på kvällen åtminstone! Dessutom så har jag och Björn en grävlingsgrillning med henne innestående då den aldrig blev av under alla dessa somrar. 

Ida H

 Björn: Kan ju egentligen inte vara lätt att vara en Ida i mängden. Först var det två Ida H sen när väl den ena lämnade kom en ny Ida. Nu var ju denna Ida ensam på vår SPSP-del så det blev ju lite lättare för henne. Det jag minns mest med Ida var att hon alltid kunde få ett leende på vem som helst, spelade ingen roll om man var besviken för att man spelat bort pengarna på hästar, om man var depp för att Rögle åkt ut elitserien eller om man var arg för att man inte fick köpa alkohol. Sen är det lite synd att det inte blev någon grillbuffé av den där grävlingen jag råkade köra på.

David: Ytterligare en som försökte sänka mig i friskis-träsket. Men det var bl.a. med henne som bundsförvant som man tog modet till att gå på Roberts styrkepass (vilket är den absoluta gränsen jag kommit till friskis & Svettis) och var lite som en mental hjälp för att alltid orka sig dit vill jag minnas. Om hon nu hjälpte mig eller bara ville mobbas över (vad jag tyckte var) min perfekta koordination på träningarna minns jag dock inte.

Ida M 

Björn: Jag och Ida M hade väl kanske inte den bästa kontakten precis. Vi hade dock individuellt val tillsammans och hon var väl den som hjälpte mig att uppnå mitt MVG i administration utan att jag egentligen hade en aning vad det handlar om. Har inte sett henne sedan studenten faktiskt!

David: Förmodligen en av dem få som har fått äran att testköra den antikvitet och legendariska bil som gick under "kylvolvon" då den fortfarande levde. Att jag och Viktor som satt i baksättet överlevde berodde nog inte på hennes körning, utan för att bilen hade den i särklass bästa skyddsutrustning som funnits då. men att hon ens ville provköra gladde mig oerhört.

 

Jessica

Björn: Ja Jessica var en sann lirare, hon drog faktiskt till Norge och började sitt nya liv där vilket jag måste medge var ganska tufft. Hon var tvungen att fixa alla gymnasieklasserna online samtidigt som hon var tvungen att ta sig an dem kulturella skillnaderna i vårt systerland. Jag träffade faktiskt Jessica under KISS konserten 2010 när jag väntade på min kusin Malin. Det var faktiskt väldigt random men också en smula trevligt! Undrar hur bra platser hon fick, för jag stod längst fram hehe.

David: Under kajakpaddlingen så bildade vi 2 vad de utomstående kallade "den minsta och mest fruktade galären genom tiderna", då jag fungerade som kajakens roddslav och motor medan hon helt enkelt gav order om destination och vilka vi skulle sänka. Kanske berodde betyget på detta, eller så insåg inte lärarna den dynamiska duons egentliga potential, som vi vet att vi hade egentligen..

 

Johanna

Björn: Haha om jag fick en krona för varje gång Johanna varit irriterad på mig hade jag nog kunna köpa två cheeseburgare på Mac D. Nej men skämtosido, denna kvinna delade nog inte en endaste åsikt med mig och jag minns när hon dömde ut ishockeyn under våra argumenterade tal i 3:an. Det tog hårt i mitt hjärta och jag tror nog aldrig jag förlåter henne för det... Men det fanns ändå en riktig kämparanda i Johanna, hon slet som ett djur för att vi skulle få en bal (som jag råkade missa) och det var även hon som skrev det fantastiska studenttalet som jag och Erik råkade ändra lite i.

David: Förlåt åter igen Johanna för den där axelolyckan under handbollsträningen på idrotten, det går inte en dag utan att jag tänker på den fysiska skada jag åstadkommit... Men gratulerar till att du äntligen får gå in på bolaget utan att känna nervös ångest, det är du värd! Räkna med att jag kommer sitta i kassan och ta leg varenda gång du är inne för att åstadkomma lite psykisk skada också.

 

Josefin

Björn: Kvinnan som kallade mig kommunist, vilket jag fick "lida" mig igenom i 3 år (tills dagen då jag var kommunist under ett tal).  Hon lyckades även få Öje till att bli den världsmetropol det nu är. 
I nästan allt hon gjorde fanns en glädje och en vilja att hjälpa människor. Det är väl också därför hon utbildar sig till något inom vården (jag minns inte vad, men det spelar inte så stor roll).

David: Också en av dem som försökte omvända mig till "Friskis & Svettis" säregna religion och gå på deras pass. Flera blanka nej och en och annan dålig undanflykt kan jag ha sagt, men som alternativ så spelade vi två istället en gång innebandy i skolans alla korridorer och störde var och varannan lektion som pågick. Med Rune Matsson i hasorna blev det ett av dem mer roligare idrotterna jag varit på och får tacka henne för det!

 

Kim

Björn: Arbetarklassens hjälte. Det var faktiskt jag som fixade ihop henne med hennes nuvarande pojkvän (och dem har varit ihop länge nu!). Precis som kung Walter ska hon bli lärare (eller ja jag är ju professionell matbloggare med min broder Dave), men vem vet, en dag kanske vi står där sida och lär ut våra kunskap till framtida generationer!

David: Bara att hon vill att jag ska ha hand om hennes extranyckel säger rätt mycket hur mycket hon litar på mig? Själv vet jag inte varför, men måste vara för den hängivenhet och vilja jag visade under hennes spinningpass. Dem 2 enda jag var på hittills...

Mathilda 

Björn: En gång hade jag och Mathilda ett band tillsammans med Johan Bergendahl. Jag var ju självklart stjärnan i bandet på gitarr, men jag är faktiskt ytterst tveksam om att jag hade klarat mig så bra på egen hand. Nu har jag inte sett Mathilda på över ett år faktiskt, och jag har ingen aning vart hon i dagsläget befinner sig. Det ryktas dock på Belgien!

David: Vart håller denna unga fröken till nu för tiden? Seriöst? Har hon verkligen flytt landet??? Var jag och Björn verkligen så besvärliga senaste återträffen vi hade? Snälla hör av dig kvinna, vi saknar dej!!!

Sara

Björn: Klassens borgare nummer 1, och om det är en bra sak eller dålig är helt upp till betraktarens ögon. Jag må kanske inte ha behandlat Sara så himla snällt genom gymnasieåren, men hon var också en väldigt bestämd kvinna. Ville hon ha något på sitt sätt, då kämpade hon alltid för att få det så. En sak jag minns av Sara var att hon var med i original trion av talare på FN-rollspelet i Falun (dem övriga två var jag o Erik T).

David: Precis som Björn sagt så var (är) hon en dam som visste vad hon ville och gjorde processen kort med dem som stod i vägen, om det så krävdes att jag och Björne fick spräckta knäskålar på köpet.. Men i dagens läge så är hon den som oftast kommer på en kaffetår & när det vankas fika i det soliga men ack så livsfarliga Kronoparken, cred till henne!

Låt tillägnad Annika: Status Quo – Rockin' All Over The World (Du såg dem i Sälen) 
Låt tillägnad Camilla: Jace Hall – I Play W.O.W. - Main (Be proud!)
Låt tillägnad Daniella: Gullan Bornemark – Min Ponny (Hest e best) 
Låt tillägnad Helene: Weird Al" Yankovic – Amish Paradise (Du snackade om den här låten på Cissis religionslektion). 
Låt tillägnad Ida H: Dolly Parton – Here You Come Again (Den spelades i din bilradio, fast den radion kanske dog i och med någon krock). 
Låt tillägnad Ida M: Volbeat – Maybellene i Hofteholder (Tänker jag på Malungsfors tänker jag direkt på Volbeat)
Låt tillägnad Johanna: Lars Winnerbäck – Solen i ögonen (för att jag & Erik förstörde talet).
Låt tillägnad: Jessica: Kiss – Love Gun (Bästa låten på konserten asså)
Låt tillägnad Josefin: Lars Winnerbäck – Elegi (Fröken Winnerbäck, rätt lätt val)
Låt tillägnad Kim: Jan Rippe – Känn En Doft Av Kärleken (Du vet varför)

Låt tillägnad Mathilda: R.E.M. – Losing My Religion (spelades live med bandet).

Låt tillägnad Sara: Abba – Money, Money, Money (Singstar Gudinnan får en passande låt)

Klassens official song: Yazoo – Only You

Men trots allt så måste vi ju framför allt tacka er alla i klassen, för utan er så hade vi inte varit där jag och Björn är idag! Björn hade inte varit i exil och fruktad på alla collegefester, och David blir nog aldrig helt normal efter alla hjärnskakningar och får nog förmodligen gifta sig med sin låtsaskompis.
Skämt åsido.
Förhoppningsvis.
Men iallafall så ser vi framemot klassåterträffen så småningom! Och bara så ni vet, när jag och Walter är rika, berömda och hett eftertraktade singlar tack vare denna blogg, så ska ni veta:
Ni hade er chans.

Pöss & hej

 -------------------------------------------------------------------

Dagens rätt

"Studentlunchen som gick förlorad"

Kyckling i grönpepparsås med jordnötter 

Ingredienser

4 dl Creme Fraiche

1 msk Fransk senap

2 msk Soja

1 ½ msk torkade Grönpepparkorn (krossa i en mortel)

Jordnötter

Kycklingfilé 

Tagliatelle

(Öka mängden av senap, grönpeppar och soja för att få en starkare sås. Öka mängden creme fraiche för en mildare, men då är du en kärring)

Gör så här

Stek kycklingen som vanligt i en stekpanna med olivolja eller margarin. 

Sänk värmen och rör sedan ner creme fraiche, grönpepparkornen i stekpannan, tillsätt sedan senap och soja. 

Rör ihop allt i pannan (alternativt röra ihop allt detta i en separat kastrull och häll i sedan i pannan.), och låt sedan sjuda i några minuter.

Koka dom platta spaghettisarna, och servera på en (helst ren) tallrik eftersom du ska servera detta på en studentlunch. Ät annars direkt ur stekpanna.

Tillsätt jordnötterna sist i pannan o rör om en sista gång. Lägg lite nötter vid sidan av rätten sedan också!

Avnjut lunchen med champagne som en äkta nybliven student, och få tyst på alla dem som klagade att det inte blev någon studentlunch hemma i Malung under våren -10 för SP3 (Björn älskar att påpeka detta).

--------------------------------------------
Nästa avsnitt av kvinnoserien så ska vi diskutera om en favorit i mitt hjärta, miss Emma Watson, och innan dess ska Björn visa hur man finhacka 200 lökar utan att kastrera sig själv.
Stay tuned!

Välmåendets fiende nummer 1

Nu när vi passerat mitten av oktober har en av världens största fiender återigen visat sitt fasansfulla ansikte.
På marken ligger det bruna löv, går man utanför dörren blir man attackerad av vinden och man märker hur dagarna blir allt kallare. Denna makalösa årstid har fått ner många människor i det hemska depressionsträsket. Många av dem tappra soldater jag umgåtts med har totalt fallit sönder.

Hösten, varför gör du oss deprimerade?

Är det vetskapen om att vintern är på väg samtidigt som den vackra ungmön (sommaren) lämnar oss?
Är det för att vi inte får tillräckligt med solljus och för att regnet träffar oss likt kulsprutepatroner under dagen D?
Är det för att man måste ta dem fruktansvärda midterm-testen?


Hur som helst, oktober är en riktigt hemsk månad och november lika så. Men man måste se det positivt!
NHL säsongen är äntligen igång, halloween ska firas (vilket inte är samma sak som alla helgons dag, utan halloween ska firas den 31 oktober), jakten (om man har intresse för det, har man inte det är man ingen riktig man...), man slipper få ångest över att sitta inne och självklart den klassiska oktoberfesten där man klär sig i lederhosen och dricker litervis med billig tysk öl.

Men hur ska man då göra för att uppskatta hösten istället för att deppa ner sig totalt?

• Lyxa till vardagen lite! Det kan vara allt från att gå på bio, unna sig en spa-upplevelse, åka bort någonstans och gör något du normalt sett inte skulle gjort!
• Umgås med nära och kära, det är inte bara du själv som känner att slutet är nära. Kanske har de själva några anekdoter de vill dela med sig av. Dessutom blir allt lättare om man är flera.
• Njut av naturen, även fast det ser ganska dött ut finns det även en liten charm i det hela.
• Forskare har bevisat att man kan få hjärnan att bli glad genom att äta speciella saker!
  Bl.a. får ämnet serotonin dig att bli lugn och harmonisk, detta eftersom serotonin har till uppgift att få våra känslor utbalanserade. Detta ämne har en avstressande effekt och förbättrar även sömnen. Får man inte tillräckligt serotonin känner man ofta olust och det blir extremt lätt tappa kontrollen över vardagslivet. Nervcellerna kan själv bilda detta ämne genom att omvandla aminosyran tryptofan som finns i t.ex. mjölk, ägg, bananer, spannmålsprodukter, tomater, valnötter och självklart kött för den riktige mannen.

Nu kanske vissa av er inte vill göra annat än att deppa, kanske har kärleken lämnat er för en yngre, snyggare, smartare & rikare kopia av er själva, kanske har ni fått sparken på jobbet, kanske har ni gjort miserabelt ifrån er på tentorna eller så kanske livet bara är jobbigt. I så fall rekommenderar jag att ni lyssnar på lite deppmusik! Här är lite tips och givetvis gäller en låt per artist/grupp regeln.

Black Tape For A Blue Girl - I Have No More Answers
Coldplay – The Scientist
Crash Test Dummies – Superman's Song
Dire Straits – Brothers In Arms - Edit
Eric Clapton – Tears In Heaven
Eva Summer – Fields of Gold
Foreigner – I Want To Know What Love Is
Guns N' Roses – November Rain
Håkan Hellström – Nu Kan Du Få Mig Så Lätt

Även Kenta kan det här med nedstämdhet.

Hurts – Stay
In Flames – The Chosen Pessimist
Kansas – Dust In The Wind
Nazareth – Love Hurts
Nine Inch Nails – Beside You In Time
Papa Roach – Carry Me - Acoustic
Placebo – Running Up That Hill
Radiohead – Creep (Acoustic)
Something Corporate – Konstantine
Thåström – Fanfanfan
The Cure – Lovesong
The Fray – How To Save A Life

Hedersomnämnande till:
Kent, för att det inte gick att välja just en låt bara.
Kenta Gustafsson, för låten: Var finns alla polarna
Lasse Lindh: Skåningen som flyttade till Norrland för att att må dåligt.
Lars Winnerbäck, för att han är så deprimerande.
Nirvana, inte för att jag gillar dem men dem måste ändå få kudos för den höga deppfaktorn.

--------------------------------

Dagens recept kommer faktiskt från det tysk-italienska köket, och är en pastarätt som min rumskamrat Jan lärde mig grunderna på, men där jag bidrog med spetskvalitén som behövdes för denna ungkarlsrätt. Nog för att den inte har samma deppstämpel som t.ex. pizzan men den funkar faktiskt väldigt bra!
Här kommer:

Pasta a'la Bawsa

Ingredienser:
Valfri pastasort
Röd pastasås
Bacon/salami/rävkuber/kalkonkött (Ni bestämmer väl själva vad ni vill ha i)
Hackad lök (en klassiker om män vill visa sig lite mer känslosamma än vad dem egentligen är)
(Ev. vitlök & röd chili peppar för manligare smak)
Jaktkrydda

1. Sätt på en platta med vatten. Salta och vänta tills det börjar koka.
2. När vattnet väl gör det lägger du i pastan och fortsätter med dem övriga komponenter.
3. Stek köttet tillsammans med löken tills löken fått en brunaktig nyans (och om ni steker det med bacon, kan det vara bra att steka lite mer, rått bacon är ingen höjdare). Lägg sedan över röran på en tallrik med lite hushållspapper för att få bort fettet.
4. Koka nu upp pastasåsen (pressa gärna i en vitlöksklyfta och krydda med chili peppar).
5. När pastan är Al Dente häller ni över det i ett durkslag för att få bort vattnet. (MEH ÖÖÖH NÄR MAN VETT DE AL DENTE BJÖÖÖNN??!!! Ja proffs som David och jag vet ju självklart alltid när pastan är Al Dente utan att testa, men ett tips är att slänga upp en spaghetti i taket och om den nästan fastnar så är det klart).
6. Släng över bacon/lökröran (eller vad ni nu använde) i pastasåsen som kokat färdigt och blanda runt.
7. Nu är det bara att äta och till denna måltiden rekommenderar jag en flaska Palazzo Bianco från 2009. Detta vinet skulle man kunna beskriva som väldigt bohemt med inslag av en fläktig skogspromenad i Upplands Väsby.

Så där ja, då var ännu ett vackert inlägg klart!
Jag vill också bara passa på att säga att vi på redaktionen har många inlägg på gång så det gäller att ni håller koll här så ni inte missar någonting!

Puss så länge! <3

Tacoskulturen

Första gången jag åt tacos var jag 10 år. I mitt konservativa tidigare jag såg denna fantastiska rätt ut som något man plockat upp ur komposten. Men en dag i skolan, när bambatanterna lagt fram ett bord av kompostrester och hungern åt upp min mage inifrån fanns det inget val: Jag var tvungen att testa!
Sedan dagen har jag varit fast.

Och nu kanske ni läsare tror att det inte finns något speciellt med tacos. Att det är Svensson Svensson grej som alla gör och har en tråkighetsfaktor på 100.
Det stämmer förvisso till en viss grad, men alla äter inte tacos på samma sätt. Alla gör tacos på sina egna vis och det kan uppstå riktiga kulturchocker bara man sätter sig vid ett annat matbord. Men nu är det också cirka 20 år sedan tacosen framgångssaga började i Sverige. Så det är kanske därför inte konstigt att grenarna på trädet spretar åt olika håll.
Genom min stora släkt har jag sett skillnader som fått ögon att öppnas och förvånade ansiktsuttryck till svar.
Här är lite saker som skiljer oss svennar när det gäller tacos:

• Det är stor variation på hur vi äter tacos. Vissa äter dem där hårda skalen, andra gillar tortillias (mjuka bröd), andra med nachos & vissa slänger bara på tillbehören på tallriken och äter rakt av. I min familj har det nästan jämt varit tortillias eftersom man jämt kunnat få plats med så mycket mer i dessa.
• Huvudingrediensen i tacos är oftast köttfärs, men det går ju absolut att variera med annat (såsom kyckling & överkörd räv). Dessutom kryddas detta med den klassiska tacokryddan, för många blir det inte tacos utan den.
• Dem klassiska tillbehören brukar bestå av grönsaker såsom gurka, tomater & sallad. Oftast brukar också en salsa-blandning stå på bordet tillsammans med riven ost.
• Vissa använder crème fraiche och andra använder gräddfil. Jag är en av dem som inte använder något av de eftersom jag vill ha en starkare smak (tycker att det blir lite väl Håkan Mild med dessa två)

Dessutom finns många udda tillbehör som vissa väljer att ha i, här är några exempel:

• I min morbrors familj, där har man russin till tacos. Ja ni läste rätt, russin, något av det vidrigaste jag vet. Tydligen hade de också tyckt det varit konstigt, men efter att ha testat hos en annan familj föll man i den galna fällan. 
• I min farbrors familj, där hade man en sorts vitlöksdipp till tacosen som man använde istället för guacamolen. Jag blev totalt förtjust över det, men har bara vid ett annat tillfälle använt det som tillbehör.
• En av mina kusiner använder alltid ananas som tillbehör, men enligt mig skär det sig att blanda in frukter i detta (detta gäller även att blanda in banan som vissa människor gör).
• Eftersom jag anser att bacon är Guds gåva till människan finns alltid* bacon med på mitt bord. *(När jag har ork att steka det).

Dessutom får ni nu mina tre personer/ställen som lagat godast tacos till mig:

3. Taco Johns tacos:
Nej jag äter inte där varje tisdag för att priset är billigt (skal: 69cent, tortillia: 89cent) utan för kvalitén på maten. Det är helt suveränt gott, och även fast man bara får köttfärs, salsa, ost & sallad så smälter allt i munnen likt en marabou i solen. Det bästa är också att man kan äta det vart som helst! Hemma på motellet, hos dem, på cykeln, bredvid den alkoholiserade lodisen utanför frisörsalongen. Nu kanske ni undrar om jag inte tröttnar på att äta tacos varje tisdag (och ibland på torsdagarna också). Svaret är nej. Taco Johns tacos är helt gudomliga och man tröttnar aldrig!


2. Kusin Rogers tacos:
Man tror inte att en man som äger ett bussbolag ska vara en sådan mästerkock som han verkligen är, men ska sanningen fram är han ett geni i köket. Man skulle kunna säga att han är både "Han är både snickare & polis" (det var någon tant i Sörsjön som myntade det uttrycket för länge sen). Nu har jag inte ätit tacos där på ett par år, men jag vet att en sådan talang som han besitter inte försvinner ut i intet. Och jag förstår ärligt talat hur det kan vara så gott, men vissa saker ska man inte lägga för stora värderingar kring.

1. Mammas tacos.
"Mammas mat är alltid bäst" säger många. Men i mitt fall stämmer verkligen det. Ingen kan göra sån fantastisk tacos som hon. När hon lagar tacos är det som Rögle stänkt in ett mål mot ärkerivalen Malmö. Det är en helt underbar känsla som sprider sig i kroppen och man hamnar i ett tillstånd där man bara vill njuta utav livet.
En sak som gör min mors tacos speciell är att hon inte använder tacokryddan (VAAAAA?!?!?!?! DET GÅR INTE HATTA HATTA USCH FYYY!!! INTE TACKOSS UTAN KRYDAN!!!!). Istället använder hon sambal oelek och diverse andra kryddor för att "hotta" upp färsen. Hur konstigt det än må låta så är det en guldmedalj. I somras när jag hade mitt 20års kalas för släkten, stod hon hela dagen och lagade mat (det var väl cirka 30 personer där). Gissa om det blev succé. Bästa måltiden i mitt liv.

Nu kanske ni undrar vad jag äter när jag äter tacos. Det är en bra fråga och bra frågor kräver ju som ni redan vet ett svar, men självklart kommer Björns kramgoa tacosblandning:

Köttfärs (med tacokrydda, om inte mor gör den)
Bacon (om ork finns)
Gurka
Tomat
Riven ost (har jag börjat äta tack vare taco johns)
Stark salsa (sådär så det bränns)
Guacamole (ska också vara stark)
Vitlöksdippen/blandningen (självklart ska den vara stark).

Sedan spelar det ingen roll för mig om det är tortillias eller skal, båda har sina fördelar.

Nu är frågan till er läsare hur ni helst äter tacos, med vilka tillbehör & med vilket sällskap?
En lycklig person som kommenterar kommer vinna ett hemligt pris signerat oss mästerkockar.

Så hörs vi tills vidare!
(och nej, taco in a bag slår inte vanlig tacos, även fast det är jävligt gott!)